"Det här är inte Roy och Rogers mack"

Anders Rohdin har drabbats av "Rolls-sjukan". Det betyder att han sedan unga år fascinerats av Rolls-Royce och Bentley. Följ med till verkstan där han och mekanikerna ger dessa ögonstenar den omvårdnad de behöver.



En Rolls-Royce den vårdar man ömt för den varar för evigt, alla andra bilar kan vara i sandlådan för de ska ändå skrotas förr eller senare.


Anders Rohdin och Carina Rohdin har drivit Rohdins classic cars sedan 2016. Verkstadens filosofi är att det ska vara roligt på jobbet.

Det ser inte ut som en vanlig bilverkstad. När vi kliver in på Rohdins classic cars, ser det snarare ut som ett vardagsrum. Väggarna pryds av en tapet med veteranbilar, i montrarna finns bilmodeller, böcker och andra bilprylar. I mitten av rummet finns ett fikarum och vid ett annat bord står kaffe och kakor uppdukat. Verkstan är en av få i norden som specialiserat sig på att reparera och serva äldre Rolls Royce och Bentley.

Vi har nyligen anställt vår femte mekaniker, det är jätteroligt.

– Våra viktigaste kunder finns i Oslo, Göteborg, Stockholm och Malmö, då ligger Trollhättan rätt så bra till, berättar Anders Rohdin, som äger verkstan tillsammans med sin fru Carina.

Under sommartid kommer det in ungefär en bil om dagen, resten av året något färre. Men det handlar om långa jobb som tar flera hundra timmar, ibland vill kunden serva bilen och i vissa fall rör det sig om helrenoveringar.  

– Vi har nyligen anställt vår femte mekaniker, det är jätteroligt, säger Anders med ett leende.


I montrarna i entrén finns gott om samlarprylar och böcker.

Det är vid fikabordet som Anders Rohdin berättar hur allt började och hur han drabbades av "Rolls-sjukan." 

– När jag var sådär sex sju år var jag mycket hos min mormor och morfar i Sjölanda. Min mormor hon hade en väninna som hade en pojk som var några år äldre än mig. Han hade en sandlåda och vi byggde och körde med leksaksbilar i den, berättar Anders och fortsätter:

Då förstod jag att det var något speciellt och då fick jag Rolls-sjukan.

– Men han hade en Rolls Royce och den stod på en hylla ovanför hans skrivbord. Hans mamma sa att den får ni inte ta ut i sandlådan för det är en samlarbil. Då förstod jag att det var något speciellt och då fick jag Rolls-sjukan.

Jag förstod att en Rolls-Royce den vårdar man ömt för den varar för evigt, alla andra bilar kan vara i sandlådan för de ska ändå skrotas förr eller senare. Sedan dess har jag varit såld på Rolls Royce, berättar Anders Rohdin och får nästan något drömskt i blicken. 

Själv äger Anders Rohdin tre Bentleys, enligt honom tillverkar Rolls-Royce och Bentley kompromisslösa bilar.

– De kompromissar inte. Alla andra bilfabriker räknar ut, kan vi göra den här muttern lite billigare. Rolls Royce de sätter dit en rostfri bult som är fin, det spelar ingen roll vad det kostar. Det blir avancerade och dyra konstruktioner men det blir bra grejer, konstaterar han.

Det blir avancerade och dyra konstruktioner men det blir bra grejer

Precis som med andra sjukdomar är det bra att hålla kontakten med likasinnade. Verkstaden har en Facebooksida som följs av tusentals personer från hela världen. Därför görs inläggen på både svenska och engelska.

– Facebook är väldigt bra för oss och vi tycker att det är roligt också. Många vill följa och vi lägger kanske ut något tre gånger i veckan. Då ser folk att vi gör framvagnen på den där bilen och de kan följa renoveringen, berättar Anders.



Anders och mekanikerna håller också kurser kring mekaniken i olika Rolls-Royce och Bentleys, de kallas tekniska seminarier och håller på i tre dagar.

– Då sa någon till mig att hur kan du ha kurser då lär ju sig folk att meka själv och då får du ju inga kunder? Det är precis tvärtom! Då förstår folk hur avancerat det är och det får vi väldigt mycket jobb på, konstaterar Anders.

Första verkstaden startades i pappans garage i Skoftebyn för 40 år sedan och den nuvarande verkstaden startades 2016. Vid en första anblick ser det kanske ut som vilken bilverkstad som helst. Men inne i verkstadslokalen står bara veteranbilar, de flesta är Rolls-Royce och Bentley, men även en och annan Jaguar och Porsche väntar på att få lite kärlek av mekanikerna. Varje bil bär på en historia som Anders mer än gärna berättar, en av bilarna i verkstaden tillhörde för längesedan Malaysias kung. 

Här ser du ingen Volvo V70 för det är vi inte bra på och då ska vi inte hålla på med det

– Här ser du ingen Volvo V70 för det är vi inte bra på och då ska vi inte hålla på med det, säger Anders.

Verkstaden driver Anders tillsammans med sin fru Carina och när de startade för tre år sedan satte de upp ett antal kriterier för hur de ville driva verksamheten.

– Vi funderade på vad som är roligt i livet och tänkte att vi skulle ha det roligt. Vi tycker inte att det är roligt att gå upp på morgonen. Därför bestämde vi att vi inte ska öppna sju som alla andra utan vi ska öppna klockan tio.

Vi gillar samlingar, men det kan vi inte tjäna pengar på, men vi kan sätta upp lite saker här i montrarna. Vi vill ha ett litet fikaställe för vi tycker om att umgås med folk och kunder. Det ska vara roligt att gå hit både för kunder leverantörer och anställda, berättar Anders med ett leende.

Det här är inte Roy och Rogers mack, vi vill ha det lite fint.

Ett kriterium var också att det alltid ska vara rent och snyggt i verkstan.
– Det här är inte Roy och Rogers mack, vi vill ha det lite fint, säger Anders med glimten i ögat.

Att det inte påminner om Galenskaparnas tv-serie macken är dock en sanning med modifikation. Man får ge Anders rätt i att det inte finns något olje stänkt och knappt ens något dammkorn i verkstaden. Det som däremot gör att det känns som att man ibland förflyttar sig till tv-serien är alla som kommer på besök under intervjun.

Några är bara där för att småprata, andra vill prata nya reparationer och det finns även långväga kunder som tittar förbi för att se hur reparationen av deras ögonstenar framskrider. En annan vill ha råd om vilka däck han ska ha på sin Bentley.

– Jag har världens bästa jobb, konstaterar Anders med ett stort leende.

Daniel Gustafsson
Reporter
ttela.se

Bild: Stefan Bennhage

Artikel i TTela 2019-02-14
//