Skottlandsresan 12 - 18 sep 2010
I år blev det 7 medlemmar i Gefle Whiskysällskap som for till Skottland och fick uppleva den skotska naturen, pubarna, B&B, fish and chips, korvarna, blodpudding, bacon, äggröran, grillad tomat, vita bönor i tomatsås, pajerna men framför allt whiskyn. Det blev en njutning.

Även Påven besökte Skottland samtidigt som oss. Vi träffades dock inte. Flygresan gick från Skavsta till Edinburgh med Ryanair. Framme i Edinburgh blev vi hämtade av en minibuss som körde oss till biluthyrningsföretaget. Där fick vi disponera en Mercedes buss med gott om plats för oss och bagage. Genast gav vi oss iväg norrut.




I Pitlochny stannade vi och fick rum på Craigvrack Hotel. Efter en gemensam måltid somnade vi och nästa dag fick vi prova på den skotska frukosten. Bara för några månader sedan besökte jag London och jag kunde se att det var en klar skillnad på frukosten mot Skottland. Vill du ha en riktig frukost, då ska du åka till Skottland. Den skotska frukosten var perfekt. Färsk frukt, juice, kaffe, the, fil, yoghurt, musli, äggröra, stekt ägg, bacon, korv, blodpudding, vita bönor i tomatsås, paj, marmelader, rostat bröd - ljust som mörkt och ett trevligt bemötande.

Första dagen i Skottland.
Det började bra med en bra frukost.
Första destilleriet blev Blair Athol Distellery. De är väl mest känd under varunamnet "Bells". Redan på första stället kunde vi göra flera fynd. Genast kom frågan upp om hur mycket vi skulle kunna ha i våra väskor på hemresan. Max 15 kg. Tänk vad 15 kg kan vara lite.

Nästa ställe blev Edradour. "The Smallest Distellery in Scotland". Det var ett trevligt ställe. Ägaren gick omkring och tittade till att allt fungerade, iklädd blåställ. Direktionsbilen stod parkerad intill. Efter rundturen blev det en dram. Det fanns även en bar, där vi kunde prova de sorter som vi var intresserade av. Mot betalning, tyvärr.

Lunchen åts på ett café och intill fanns en mycket välsorterad butik. Den var omöjlig att gå förbi. Där gjordes ytterligare riktiga fynd. Nu börjar vi förstå vidden av kommande problem med vikten i resväskan.

Redan första dagens förmiddag är väskan redan för tung. Kan någon erbjuda plats i sin väska?
 












Dalwhinnie Distillery blev nästa. Här fick vi igen se konsekvensen av att flera distillerier fått samma ägare. I deras butiker finns inte bara detta distilleris produkter, utan även från andra distillerier inom denna ägargrupp.



Nästa fick vi bara se på utsidan, Tomintoul Distillery.
Nu hade vi bråttom till nästa, The Glenlivet. Vi kom 5 min före stängning och vi hann med den sista rundturen. Detta var motsatsen till Edradour. Här var det en man, bakom en dator, som skötte allt.

Ut i den skotska naturen. Det är smala krokiga vägar som vi åker på. Alla kör på fel sida och dessutom sitter ratten i bilen på fel sida. Hindren på vägen består av en flock får som absolut ska använda hela vägbredden.



Nu gällde det att få rum för natten. När resan planerades fick vi veta att "säsongen" är över och att det är lätt att få rum. Men någon glömde berätta att det finns något som heter golfspelare. De har säsong just nu. Alla hotell och B&B är bokade av golfspelare. Det vara bara att åka vidare till nästa ort.

Till slut kommer vi till Aberlour och vi fick rum på Aberlour Hotel. Helt ok och de hade en egen PUB. Ölet och maten där var utmärkt. Rummen - dubbelsäng med gemensamt täcke. Det har man ju inte ens hemma. Men det gick.







Direkt efter frukost till Aberlour Distillery. Det var ca 500 m från hotellet. Här träffade vi en extra charmig guide som berättade allt för oss. Vi provsmaka på "whiskyn" i olika stadier och sedan slutprodukten efter viss lagring.

Nu var det tyvärr så att två av oss inte kunde komma med på rundturen. Bo och Göran N avstod frivilligt. Istället passa de på att besöka tre-fyra andra distillerier i närheten.




Nu var det tid för en whisky i rätt miljö. Kan det vara fel med Hotel och deras blygsamma bar. Det är en upplevelse att se alla dessa flaskor som klär väggarna från golv till tak.
För att förvara whiskyn behövs ekfat. Ett besök på Speyside Cooperage var naturligt. Här fick vi se hur de byggde ihop faten. Faten vi såg idag hade kommit från USA och de var isärplockade. Nu plocka man ihop dem och passa på att göra dem lite större. Från en "balkong" kunde vi följa produktionen. Lunchen intog vi på deras café.



Macallan blev nästa. En snabbvisit med en dram men ingen rundtur.
Longmorn Distillery passerade vi men tog en bild på skylten.
BenRiach tog vi också en bild på. Nu var vi i Iverness och sökte upp vårt B&B.

Ett trevligt ställe och innehavaren tipsade oss om en PUB där vi kunde få bra mat.
Puben heter The Waterfront och de serverade en utmärkt måltid.

Efter frukost gav vi oss iväg norrut. Glen Ord Distillery var målet. Här valde vi att bara titta på deras mycket omfattande utställning. Intill låg deras enorma malteri. Härifrån hämtar många destillerier sitt malt.

The Dalmore låg i en vacker vik. I viken låg oljeplatt-former som antingen var inne för ombyggnad eller skrotning.









Utanför stod en gammal lastbil. En Commer. Eftersom jag är intresserad av gamla bilar, så blev det många bilder på lastbilen. Inne i besökscentrat såg vi en film och under tiden smakade vi på en dram. Själva distilleriet var tillfälligt stängt.

Whyte & Mackay var ett rent "grain distillery". Vi förstod att de inte ville ha några besökare, vilket de klart visade.

Nu var det dax för lunch. I en liten stad/by hittade vi ett café där vi fick lunch. Bo och jag beställde scones och andra beställde en mindre smörgås men fick en enormt stor. Café, nu måste allt sköljas ner.

Direkt till Puben Star Inn, där ölet fick flöda ner i strupen.

Resan fick vidare.

Glenmorangie Distillery blev nästa. Ett trevligt ställe. Vi fick ta plats i ett rum och där serverade vi en dram.

Satt och njöt att denna "livets vatten". Doftade och lät drycken gå runt i munhålan och sedan försiktigt levereras till de undre regionerna i kroppen.

Tänk vad det kan vara gott.
Clynelish Distillery låg intill Braha. Provsmakningen där var spännande. För att fresta oss riktigt fick vi dofta på flaskor från Braha som kostar skjortan. En var mycket frestad. Man fick smaka om man köpte flaskan. Bo, tvekade länge och tog ett beslut. Förmodligen ett tyngt beslut. Avstod. Men, dofta fick vi.

Old Pulteney kom vi till. Stängt. Så det blev Lidl istället. Även Lidl har ett visst sortiment. Vi köpte whisky som vi kan använda direkt efter morgontoaletten. Det gäller att ha rätt andedräkt direkt på morgonen.




Nu har vi kommit så långt man kan komma på skottlands "fastland". Norr om oss ligger Orkney öarna med distillerier som Scapa och Highland Park.

Det var extremt blåsigt. Just nu var det storm. På TV såg vi att prognosen var storm och att det kommer att öka till orkan.

Vi tog in på hotellet, Seaview Hotel. Vi åt en bra måltid tillsammans.

Under frukosten skulle vi besluta om vi skulle ta oss över. Jag pratade med hotellägaren och han sa att de inte visste om båten gick.

Fick telefonnumret till rederiet, vilket jag ringde. Svaret var ett de inte visste, utan det avgörs av kaptenen innan båten ska gå.

Men tanke på denna information samt att väderleksprognosen var att vinden skulle öka till orkan, valde vi att inte chansa.

Vårt beslut blev att vända och åka söderut igen.



Nu kom vi tillbaka till Old Pulteney. Efter att vi berättat vilka vi var, stängdes butiken, och en snabb rundtur genomfördes bara för oss.

De var mycket generösa och visade oss mycket. Just nu hade nya fat kommit till lagerhuset och vi fick se hur dessa togs om hand och rullandes till lagerplatsen.






Tillbaka till Iverness. Nu fick gruppen delas. Tre fick bo på ett ställe och fyra fick bo på ett annat ställe.

Vi kom överens om att äta tillsammans och det blev en Indian restaurant som hette Spice Tandoori.

Indisk mat brukar vara stark, men med Bo´s goda råd fick vi mat som vi kunde äta.



Söderut for vi. Vi kom till Dornoch. Det är känt för två saker.

1. golfbanan som är en av de allra äldsta och finast i skottland.

2. Artisten Madonna gifte sig i Cahtedral´en.

Vi besökte naturligtvis båda platserna men passade på att även äta lunch vid slottet. Balblair tog bara bokade besök. De måste bokas i god tid före.





Vi fyra som bodde tillsammans fick en överraskning när vi kom tillbaka. Värdinnan hade ställt fram en flaska whisky som hon ville att vi skulle smaka på. När hon dök upp, bad vi henne att göra oss sällskap. Det var intressant, för vi fick veta lite om hur det var att leva i Iverness.

Plötsligt ringer det på dörren och grannen dyker upp. Värdinnan berättar vilka vi är. Jag hämta whisky som ni måste smaka på, sa han. Han bar in den andra efter den andra. Då skänkte vi en tanke till våra kompisar som bodde på ett annat ställe. Men, vi ställde upp, vi smakade även för dem.

Innan vi gick till sängs, diskuterades nästa dag.



Frukosten var nog en av de bättre vi fått.
Innan vi lämnar Iverness måste vi besöka Loch Ness. Tänk om odjuret dyker upp. För att locka fram odjuret gick Göran Nilsson ner till vattnet, lockade och smakade. Inget hände.
The Famous Grouse måste man besöka.
Här fanns hur mycket som helst. Allt från råsprit till whisky som lagrats i många, många år. Nästan för mycket.

En raritet är kanske minnesmärket över destilleriets katt.

Levde mellan 21 april 1963 och 20 mars 1967. Fångade 28899 möss och finns med i Guiness book.





Nu var vi tillbaka till Edinburgh och vi tog in på hotellet.
Hann precis slå upp en whisky när det plötsligt började tjuta i rummet. Hans N och jag försökte lokalisera oljudet men fann inte källan. Öppnade dörren till korridoren och där skjöt det lika mycket. Plus att det stod en massa hotellgäster där och undrade vad som hände. Plötsligt var det någon som insåg att det var brandlarmet.

Vi gick efter de gröna skyltarna och efter en stund var vi ute. Där stod en hel dem människor och efter en stund vi vi veta att brandlarmet har gått och brandkåren är på väg hit. Efter en stund kom brandkåren och efter en kort väntan fick vi gå tillbaka till rummen. Vi uppfattade det som en brandövning. Men, min whisky, som stod uppslagen på rummet. Den hade klarat sig.



Vi tog bussen in till centrum. Där fick vi först besöka Edinburghs mest berömda pub. En öl där är ett måste.

Fortsatte till andra pubar och hittade till slut en pub där vi åt vår middag. Efter middagen blev det ytterligare någon pub och därefter bussen tillbaka till hotellet.




På morgonen blev vi skjutsade till flygplatsen som bara låg 10 min från hotellet. Frukost och de sista inköpen genomfördes. Tillbaka till Skavsta och bilresa hem.

Vid pennan
Roberth Nironen