JAPANSK KULTUR

Innan den japanska whiskyprovningen började i Gefle whiskysällskap den 25 april 2009 berättade Gunilla (GG) och Ingemar Giös (IG) om vad som är karakteristiskt för det japanska språket, några olika konstarter samt seder och bruk. Nedanstående områden kommenterades:

• Japanska språket
• Kimmono, haori och happy coat
• Samurajsvärd
• Bonsai
• Ikebana
• Cloisonné
• Trätryck
• Måltiden
• Japansk etikett

Japanska språket

IG började med att nämna att någon har sagt att det är lika svårt att tala japanska som att stå på huvudet och tala svenska baklänges! En jesuitmissionär som kom till Japan på 1500-talet lär ha yttrat att japanska måste vara djävulens språk. Men sammanfattningsvis är det nog ett av världens svåraste språk att lära sig och skriva för en västerlänning. Japanskan är inte närmare släkt med kinesiskan än med svenskan. Liksom finskan har japanskan en massa ändelser. Japanskan har en grammatisk släktskap med koreanskan men liknar en del polynesiska språk, när det stavas. En teori är att japanskans ursprung är ett centralasiatiskt språk, som talas med en polynesisk accent.

GG frågade deltagarna om de kände till några japanska ord, som används i svenska språket. Följande ord nämndes: Futon (japanska bädden = en hårt stoppad madrass som kan vikas ihop i tre delar), tsunami (hamnvåg), sushi (namnet på riset som smaksatts med vinäger och som formas till en kudde, vilken bildar underlag för fisken sashimi, som är rå fisk uppskuren i skivor, sushi är således ett av många sätt att äta sashimi), sudoku etc. Harakiri betyder bukuppskärning medan självmord heter jisatsu. Kamikaze betyder gudomlig vind och det var en storm, som för flera hundra år sedan förstörde en invasionsflotta, vilken attackerade Japan. Självmordspiloterna under 2:a världskriget kallades för kamikazepiloter. På svenska säger vi ibland ”dåså”. På japanska betyder dōzo med tonande s varsågod!

Det som bl.a. är problemet med det japanska språket är att män, kvinnor och barn använder skilda ord, uttryck och grammatikformer. Eftersom vi svenskar många gånger lär oss japanska av kvinnliga lärare i Sverige ler de japanska männen, när svenska män försöker tala japanska. Kvinnor talar generellt artigare än män. Man böjer orden till olika artighetsnivåer beroende till vem man talar med t.ex talar man till en överordnad, underställd, nära vän eller en familje-medlem, så används olika ords böjningsformer. T.ex. att dricka heter nomu men artigt heter det nomimasu. Men får inte heller vara för artig! De artiga formerna markerar distans, efter-som man kan såra en japansk bekant, som trodde att man var närmare vän än så.

Man talar montont och staccato. Inga diftonger - så skåningar har således ett problem att tala japanska. U och i uttalas svagt eller inte alls. Nationalsporten sumo uttalas därför s´mo. T.ex. maträtten sukiyaki som egentligen betyder stekt på plog uttalas skijaki med jämn betoning. Ingen börjar äta utan att ha sagt itadakimasu, som betyder ungefär ”nu ska jag äta”. De flesta svenskar uttalar risvinet sake fel. Man ser att saké skrivs med accent i engelska texter. Det beror på att engelsktalande inte skall uttala ordet som i uttrycket ”For God´s sake”. Uttalet är således med jämn betoning på båda stavelserna.

Därefter utbringade GG och IG en skål på japanska, nämligen kanpai, varvid det första whiskyglaset provades.

Ursprungligen var det japanska språket bara ett talspråk men på 400-talet efter Kristus bestämde man sig för att importera de kinesiska skrivtecknen, s.k. kanji. De var minibilder av föremål och tecken på aktiviteter, som kunde passa in i en kvadrat. Varje tecken eller karaktär har minst två streck eller flera. De flesta har 8-12 streck, men det finns karaktärer upp till 33 streck. Många tecken har emellertid förenklats efter 2:a världskriget. Det är viktigt hur strecken dras, men också i vilken ordning det sker.

I dagens japanska har de flesta tecken dubbla uttal. Ett när tecknet står ensamt och ett annat när tecknet kombineras med ett eller flera andra tecken. I ett standardlexikon finns det cirka 50.000 olika tecken. Man räknar med att efter sex års studier bör man kunna nästan 900 tecken för att kunna klara av vardagsjapanskan, men helst bör man kunna nästan dubbelt så många. Med 1500 tecken kan man med viss möda läsa en dagstidning. Man förstår men inte riktigt allting. Därför är det stort intresse för serietidningar. För universitetsstudier bör man kunna minst 3000 tecken.

Förutom dessa tecken finns det två kompletterande fonetiska stavelsealfabet med vardera 46 enkla tecken med maximalt fyra streck. Uttalen av de två alfabetena är identiska, men det ena katakana används för att skriva utländska ord och namn. Utmärkande för det alfabetet är att det mer kantigt jämför med det andra alfabetet hiragana, som används som ett komplement till de kinesiska tecknen för partiklar (prepositioner, konjunktioner), ändelser och namn på djur och växter. En barnbok innehåller övervägande hiragana. Utmärkande är att tecknen är mer rundade. Varje tecken i dessa två alfabet representerar en stavelse. Traditionellt skrivs japanska uppifrån och ner. Man börjar i högra hörnet, men man kan också skriva horisontellt från vänster till höger.

Dessutom förekommer romaji som är latinska alfabetets bokstäver t.ex. tröjstorlekar, romerska siffror, kemiska enheter etc. En löpande japansk text kan således innehålla alla fyra alfabeten.

• Kortfattad grammatik och betoning för att visa på svårigheterna med språket.
• Bestämd och obestämd artikel saknas
• Pluralis finns inte
• Ofta utelämnas subjektet i en sats
• Inga genus! - dvs. maskulinum, femininum, reale och neutrum
• Det finns inte mellanrum mellan ord och meningar
• Verbformen visar om satsen är positiv eller negativ, men ställ inte några nekande frågor!
• Verbet står alltid sist i satsen.
• Adjektiven är en speciell typ av verb och har tempus (presens, imperfekt) och modus (t.ex. imperativ, konjunktiv) och böjs således på olika sätt.
• Betoningen. Vid enkel konsonant betonas vokalen längre kite kudasai = var snäll och sätt på dig kläderna! men vid dubbel konsonant blir vokalen kortare dvs. kit-te kudasai = var snäll och skär den! Shujin med kort u betyder min make medan shūjin med långt u betyder fånge. Men det är kanske samma sak? Olika lång betoning blir olika ord som t.ex. Kyōto (staden), kyotō (storpamp) och kyōtō (huvudlärare). Tonhöjden på ett ord kan ge olika betydelser.
• Sätter man till ett o framför ett substantiv poängterar det graden av artighet.

Finns det några fördelar med det japanska språket?

• Verben böjs inte i olika personer
• Sätt ka i slutet av en mening så blir det en fråga.
• Det finns bara presens och imperfektum. Futurum finns inte utan det bör framgå vad man säger.

Att räkna på japanska är en hel vetenskap. Japanerna använder två typer av räkneord. Dels från kinesiskan ichi, ni, san, shi-serien och dels den serie, som de utvecklade själva, nämligen hitotsu, futatsu, mittsu osv. Bilen Mitsubishu betyder tre diamanter. Olika suffix (= en ändelse läggs till efter huvudordet) läggs till räkneorden i ichi, ni, san, shi-serien beroende på vad man nämner i antal t.ex. människor (–nin), tunna platta föremål (-mai), långa, smala föremål (-hon), föremål som har cylindrisk form (-hai), små djur (-hiki) och hus (-ken). Tre människor blir då san-nin.

Japanerna kan inte uttala två konsonanter intill varandra. Ta t.ex. mardrömsordet på svenska engelsk-språkig med sex konsonater intill varandra. Man sätter in en vokal emellan t.ex. hospital blir hosupitaru, tennis bli tenisu, sked (spoon) supūn, gata (street) sutoriito, whisky uisukii osv.

Därefter var det dags att åter säga kanpai nu med provning av whiskyglas nummer två.

KIMONO

GG berättade att ordet kimono betyder översatt ”saker som man bär” eller helt enkelt kläder och är en klädsel, som går ner till marken och viks omlott i fram. Eftersom japanska språket inte har någon skillnad på singularis och pluralis heter klädesplagget kimono oavsett antal. Yukata är en bomullsrock som har blå och vita tryck och är således också en kimono, men har inte fladdrande ärmar som en formell kimono. Yukatan bärs speciellt under sommaren.

Den formella kimonon bärs året om fastän färgerna, mönstren och tygets tjocklek varierar med årstiden. Fjärilar och körsbärsblommor är vanliga på våren medan olika vattenmotiv förekommer på sommaren. Ett populärt höstmotiv är rödbruna blad från den japanska lönnen och på vintern mönster av bambu, barrträd och plommonblommor. Det är den tidigare vardagskimonon, som numera bärs vid festliga tillfällen som teceremonier, bröllop, begrav-ningar och nyårsfirande. Dessa kimono var traditionellt tillverkade av silke eller bomull med eller utan foder och hade broderier i guld och/eller silvertråd. Numera tillverkas de liksom yukata av syntetiska material.

Utmärkande för en kvinnlig kimono är att den är lika lång, som den som bär kimonon. Om den som bär kimonon håller armarna utsträckta skall ärmarna nå fram till fingerspetsarna, när man provar ut ärmarnas längd. Yngre kvinnors kimono har ärmar, som når nästan ner till golvet, vilket visar att de inte är gifta. Ifall man använder det breda skärpet (obi) som knyts baktill, skall kimonon gå ner till strax under vristen. Brokad och siden är vanliga material för obin. Man viker alltid vänster sida över den högra utom vid begravning av den avlidne, då man gör tvärtom!

Att klä sig i kimono med alla tillbehör är så komplicerat att det finns speciella kurser och skolor hur det skall gå till.

En kvinnlig kimono kan lätt kosta över $10.000 och en komplett kimono med alla tillbehör kan kosta mer än $20.000. Ett skärp (obi) kan kosta åtskilliga tusen dollar.

Mäns komono skall vara så lång, så att nederkanten skall vidröra golvet, om inte något skärp används. Jämfört med den kvinnliga kimonon saknar männens kimono öppning i ärmarna. Dessutom har männens kimono dämpade färger som svart, mörkblå, grön eller brun.

IG visade sedan en OH-bild med kimono-ensamble bestående av netsuke (spänne), obi (skärp), snodd som fästes i spännet. Snodden går under skärpet ner till en snoddspännare (ojime) och vidare till en sagemono (”ficka”).

HAORI

IG hade en haori över sin kimono. Man använder haorin för att ge ytterligare värme. En typisk formell haori är av svart silke med släktvapnet tryckt eller broderat på 1, 3 eller 5 ställen. Ju flera släktvapen desto mer formell är haorin.

En kvinnas haori utformas så att den matchar eller kompletterar färgerna och mönstren i kimonon. En mans haori är traditionellt tillverkad av samma material som kimonon. Fodret är vackert vävt i silke. Den som bär haorin är endast den som känner till fodrets skönhet. Andra kan endast ana mönstret, när haorin tas på eller av. IG visade sedan insidan på sin haori, vilket enligt japansk tradition inte är comme-il-faut.

I Japan bärs alltid en haori över en kimono utom när kimonon har fladdrande ärmar. Man tar av sig haorin innan man går in i ett hus. Innan 2:a världskriget togs alltid haorin av om en viktig person fanns i närheten. Om kejsaren passerade förbi i ett tåg, tog man inte på haorin förrän tåget hade försvunnit, oavsett vilket väder det var.

På ett bord fanns böcker om kläder och ojime, som deltagarna kunde bläddra i.

Samurajsvärd

Sedan IG tagit av sin haori utropade han banzai och drog sitt samurajsvärd. När de japanska soldaterna gick till anfall ropade de banzai, som betyder ungefär ”leve kejsaren” men har också betydelsen ”hurra. Samurajsvärd heter på japanska katana och betecknar japanska svärd, som är måttligt böjda jämfört med äldre svärd, vilka är mer böjda och dessutom är längre än 60 cm. Under århundradena har svärdets genomsnittliga längd varierat mellan 73 och 60 cm. Historiskt sett har katanasvärden förknippats med samurajerna från det feodala Japan. Katanasvärden har sitt ursprung under Muromachiperioden, som var mellan 1392-1573.

Utmärkande är svärdens mycket stora skarpa egg och förmåga att skära, vilket har uppnått mystisk status. Samurajen kunde dräpa sin fiende med ett enda hugg. Medlemmar som var soldater hade ofta också ett kortare svärd. De två svärden representerade social makt och var samtidigt en personlig hedersbetygelse åt samurajerna.

Svärden tillverkas av ett speciellt stål. På klingan lägger man på ett överdrag, som består av en blandning av lera blandat med aska samt en del rost men inte på eggen. Den här hinnan ger en värmeisolering, så att endast eggen blir hård, då härdningen sker med värme över 800 ºC. Svärdet måste oljas in och poleras, eftersom svärdet annars rostar snabbt.

BONSAI

Men vad är bonsai? Ser man det på utställningar och tävlar man med bonsai? Är det en hundras? Nej! Är bonsai fascinerande och läcker? Ja. Är det en speciell dans? Nej! Då måste väl bonsai vara en japansk maträtt eller en japansk sport? Nej. GG hämtade därefter sin bonsai, som är ett mer än 20 årigt olivträd. Bonsai betyder träd i kruka.

Fastän namnet är japanskt kommer bonsai-idéen ursprungligen från Kina för cirka 1000 år sedan. Det finns emellertid gamla manuskript och målningar från 600 f.Kr. som talar om bonsai och också visar bilder på bonsai. Det var bara adel och vissa religiösa ledare som kände till bonsaiodlingens hemligheter, dvs. hur träd som egentligen kunde bli upp till 15 m endast blev 30-40 cm fastän de var flera 100 år gamla.

Bonsai hänger intimt samman med den ursprungliga österländska religionen (Zenbuddismen). Man ansåg att människan och naturen stod i mycket nära harmoniskt förhållande. Trädet fungerade som en länk mellan människan och himlen. I trädets form kunde mänskliga känslor och stämningar återupplevas. Kineserna trodde t.ex. att små föremål ägde en mystisk magisk kraft.

Bonsaihemligheten fördes på 1200-talet från Kina via Korea till Japan där kejsaren och munkar odlade bonsai i stängda trädgårdar. Så småningom spreds bonsai till gemene man. I Japan bor de flesta långt från naturen, varför växter spelar en viktig roll i de japanska hemmen. Tag ikibana som exempel! Bonsai fick sin bestämda plats i japanernas hem. I många hem finns stora halvgenomskinliga väggar av papper. Inga tavlor på väggarna. Här kunde man nu se på naturen i koncentrerad form, när man mediterade. Bonsai blev således en konstart.

Västvärlden har blivit mer urbaniserad. Bonsai är inte någon köp-slit och slängvara. Man ägnar sig åt levande konstverk och kanske lämnar över sin vårdade bonsai till nästa generation för vård, vilket man gör i Japan. GG´s och IG´s intresse för bonsai började, när de var med att starta Svenska Bonsai-sällskapet 1986 i Göteborg. De hade också varit på kurs i slutet av 1980-talet i Heidelberg, Tyskland för att lära sig skapa en bonsai.

Vilka träd kan man göra bonsai av? I princip nästan alla träd men vissa träd har man funnit mer lämpliga än andra för små krukor. I Japan finns de träd vi har i Sverige fastän det i vissa fall är andra varianter.

Man delar in bonsai i A. utomhusbonsai och B. inomhusbonsai

Barrträd 1) kinesisk en b) en tall som liknar vår bergtall. Dessa träd kan köpas på plantskolor. I vår natur finns lärkträd

Lövträd 1) vanliga är bok, japansk lönn 2) blommande t.ex. eldtorn, japansk azalea, lingonoxbär 3) fruktträd (man försöker förhindra fruktbildning på grund av estetiska aspekter. Många fruktträd har under en kort tid vackra blommor.

Hur lång tid tar det att skapa en bonsai? Cirka 4-5 år. Vad gör en nybörjare för att få en bonsai? Det finns två möjligheter

1) Köpa en färdig bonsai från en handelsträdgård, eftersom där kan man få råd till skötseln.

2) Skapa en bonsai. Gå ut i skogen (yamadori) för att finna ett litet lämpligt träd. Man bör först gå på en kurs.

Hur är det med skötseln? 1) vattning var 3:e-4:e dag när jorden känns torr. På sommaren oftare. Duscha trädet med sprayflaska. 2) Gödsling. Barrträd någon gång under året. Lövträd på våren. Finns speciell gödsel. 3) Omplantering med beskärning av rötter vartannat till vart 4:e år beroende på trädtyp. Bäst innan skottbildningen dvs. i mars 4) Trådbindning. En gång per år.

IG visade sedan OH-bilder på 12 olika bonsai-former samt en del bonsai-böcker som tagits med.

Vad kostar en bonsai att köpa? För utsökta, mycket gamla bonsai i Japan kan man få betala upp till en halv miljon, men dessa exemplar får aldrig exporteras. I Västtyskland värderas mycket fina exemplar till ett par 100.000:- I Sverige kan man få 2-4 år gamla träd för några hundra och ju äldre träden är, desto högre priser måste man betala. Att vårda en bonsai blir en fascinerande hobby.

IKEBANA

GG berättade sedan om ikebana, som betyder levande blommor och är ett blomsterarrange-mang av levande blommor och kvistar. Man lägger stor vikt vid de enskilda blommornas karaktär, kombinationer av färger och former samt vasen eller skålen som används.

Arrangemangen byggs ofta upp kring tre blommor eller blomstergrupper, som får symbolisera himmel (liv), jord (död) och människa. Den blomma eller kvist som symboliserar himlen sträcker sig högt uppåt, den som symboliserar jorden är kortare och dras neråt och den som symboliserar människan avtecknar sig mot den andra och skapar spänning och rörelse.

Man anser att människan lever i nuet med ett hopp för framtiden men måste foga sig under naturens, livets och dödens lagar.

CLOISONNÉ

GG berättade sedan om cloisonné eller cellemalj, som är en urgammal emaljeringskonst som för närvarande utförs i Kina och Japan. Det japanska ordet för cloisonnéartiklar (vaser, fat, halsband) är shippo. Det ordet kommer från buddisternas heliga skrift Septa Ratuna eller de sju himmelska skatterna, som var guld, silver, smaragd, korall, bergkristall, agat och pärlor. Ursprungligen bestod cloisonné av dessa sju ädelmetaller och ädelstenar. Idag ersätter koppar, guld och silver - och emalj de ädla stenarna.

Hela tillverkningsprocessen är ett rent hantverk. Nedan en mycket kortfattad information om processen.

Vid smycketillverkning täcks kopparunderlaget med sterlingsilver. På kopparn ingraveras geometriska mönster efter schabloner, varefter sker behandling med en syra. Därefter sker bränning. Mönstret ritas nu igen med ett speciellt bläck och i mönstret lägger man in platta silver- eller koppartrådar med hjälp av en pasta, som tillverkas från roten av en röd orchidé. Sedan blir det ny bränning.

Ytterligare ugnsbränningar görs innan den färgade emaljen (glaspastan) läggs in i de områden som begränsas av trådarna. Svårigheten är att styra ugnstemperaturen, så att glaspastan smäl-ter men inte att de fastlödda trådarna mjuknar för mycket. Olika emaljfärger får inte komma i kontakt med varandra under bränningsprocessen, inte heller att överflödig lödmetall flyter fram eller att blåsor bildas i emaljen. Vid bränningen skrumpnar glaspastans volym, så att cellerna blir konkava. Cellerna måste då fyllas igen och en ny bränning görs. Sedan sker en polering med 7-8 olika brynstenar.

TRÄTRYCK

GG visade ett trätryck av den japanske mästaren Utagawa Kunisada (1786-1864). Det japanska namnet för trätryck är ukiyo-e som betyder ”målningar från den förbiflytande världen”. Det var en konstart, som framför allt växte fram under 1600-talet till mitten av 1800-talet den s.k. Edo-perioden. Bilderna var vanligen från naturen, munkar, skådespelare och geishor. Från början var allt i svart och vitt men på 1700-talet blev trätrycken färglagda.

Tillverkningen är mycket komplicerad med fem olika personer involverade. Förenklat händer följande. En publicerare uppskattar det kommersiella värdet av trätrycket och kontrakterar en konstnär. Först gör konstnären en skiss på ett papper. Det viktigaste är att göra skissen och även måla den med vattenfärger för att se om färgerna harmonierar med varandra och att motivet är proportionerligt. Skissen ges till en annan person, som sedan för över skissen på ett särskilt tunt papper. Han fäster skissen med tunt lim vänd mot träplattan av körsbärsträ, häst-kastanj eller magnoliaträ.

Därefter skär träsnidaren med olika bildhuggarjärn figurerna i relief. Resterande material tas bort dvs. där det inte skall vara någon färg. Tryckaren gör ett svart-vitt avtryck av träplattan. På avtrycket anger konstnären sedan vilka färger och mönster det skall vara på trätrycket.

Träsnidaren gör sedan en träplatta för varje färg, vanligen mellan 8-12 träplattor. Det innebär att han bara skär ut de bilder i relief, som har just den färgen. Tryckaren använder en färg åt gången för varje träplatta och för över färgen på originalplattan. I snitt brukar man göra cirka 200 kopior.

Nu var det åter tidpunkt för att provsmaka en tredje japanska whiskyn. Kanpai!

I samband med måltiden efter whiskyprovningen berättade IG något om måltiden.

Måltiden

Kock heter på japanska itamae vilket ordagrant betyder ”framför skärbrädan”. Den japanska kokkonsten går ut på att skära upp råvarorna och presentera dem men att tillreda dem bara i mindre grad. Syftet är att så mycket som möjligt ta fram de naturliga egenskaperna. Vanligen presenteras varje råvara för sig. Kombineras råvarorna gör man inte det för smakens skull. Det estetiska är mycket viktigt. En japansk måltid skall inte bara utnyttja säsongens råvaror utan också spegla varje årstid. Generellt är japansk mat svagt kryddat.

Ätpinnarna (hashi), skall när de inte används, läggas ner prydligt samlade på ett litet stöd eller över en skål. Man skall inte spetsa matbitarna utan klämma om dem. Man skall definitivt inte ställa pinnarna stående rätt upp i maten. Det hör till den buddistiska begravningsritualen och påminner alla japaner om döden. På samma sätt är det att överräcka mat från ett par pinnar till ett annat par pinnar. Måltiden börjar alltid med att alla bugar sig lätt och säger itadakimas (ungefär ”nu ska jag äta”). En yngre person börjar inte äta. innan de äldre tagit upp sina pin-nar.

Misosoppa

Soppan äts troligen av alla japaner varje dag. Ofta dricker man den direkt ur skålen. Inne-håller ofta grönsaker t.ex. purjolök, tofu (sojabönost), dashi-pulver (buljong), miso (produkt framställd genom jäsning av sojabönor, havssalt och vatten med hjälp av en mögelsvamp), wakame (en tunnare sorts havstång). Lyft av locket på soppskålen om ett sådant finns och sätt locket upp och ner till vänster, innan du börjar äta. Smaken kommer från dashi och miso.

Ris

Heter gohan men betyder också måltid. Egentligen bara han eftersom go är ett hedrande prefix. Det västerländska riset heter raisu efter engelska rice. Ett o framför raisu kan man aldrig sätta. O:et är reserverat för de centrala föremål som de goda gudarna skänkt japanerna tillsammans med livet. Teet heter o-cha, risvinet o-sake osv.

Ris är den traditionella basvaran och ersätter hos oss både bröd och potatis. Under måltiden förväntas man äta flera skålar ris. Däremot serverar man i regel inte mer av de övriga rätterna.

Om lite ris lämnas kvar i skålen betyder det att du vill ha mer. En tom skål innebär att man avslutat måltiden. Häll aldrig t.ex. sojasås på riset! Japanerna saltar aldrig sitt ris.

Fugu (”den japanska roletten” som en motsvarighet till den ryska!)

Är en giftig blåsfisk, vilket innebär att om fisken inte tillagats på rätt sätt, så leder det till döden inom 4-24 timmar, om man inte kommer under behandling. Symptom ses inom 10-45 min. efter intag av toxisk dos. Dödsfall har inträffat, när någon inte utbildad har tillagat fisken.

Fugun finns i Stilla havet och Indiska oceanen på grunt vatten. Fugukocken måste ha en speciell licens för att laga till den vilket tar 2-3 år att få. Man skär upp fugun i tunna, genom-skinliga skivor vackert upplagda på ett fat. Giftet (tetrodotoxin) finns framför allt i levern samt magtrakten och blockerar nervcellernas natriumkanaler, musklerna kan inte kontraheras, vilket orsakar muskelparalys i andningsmuskler och lågt blodtryck. Man försöker övervaka ventilation och hjärtverksamhet. Mag-tarmtömning kan vara ett alternativ. Antidot (motgift) saknas! Men man kan ändå efter att ha ätit fugu på en restaurang känna en svagt stickande känsla i läppar, tunga och mun. Maträtten är mycket dyr och finns inte i Sverige.

Drycker

Vatten är standarddrycken om man inte ber om öl eller sake. Se särskilt avsnitt! Vin dricks mycket sällan till japansk mat. Det anses oartigt att hälla upp sake eller öl i sitt eget glas – åtminstone under kvällens första del. Man kommer att erbjudas sake eller öl genom en menande gest med flaskan och man måste då lyfta glaset från bordet. När ditt glas har fyllts, tar du flaskan och häller upp åt samma person. Ett tomt glas visar att man vill ha mer. Om man inte vill ha mer, lämna lite kvar!

Sake

Sake betyder egentligen alkoholhaltiga drycker i allmänhet. I Japan kan man säga till några vänner att man skall gå ut och dricka sake, men ändå beställer man whisky eller vodka. Sake är drycken som associeras med shintoismens gudar, kejsaren, shoguner (generaler), poeter och filosofer. Dryckens ursprung var i religiösa riter, då stammens kvinnor tuggade ris, som de sedan spottade ut i ett träkärl, där det under inverkan av salivens enzymer fick jäsa till alkoholsvag, grötaktig smet som sedan åts. I bröllopsceremonin bekräftas äktenskapet genom att brudparet delar på en kopp sake. Dessutom är sake den vanligaste offergåvan till shinto-ismens gudar.

Framställs av ris i en process som liknar ölframställning. Utseendet liknar vin men alkohol-styrkan är mellan 15 - 17 %. Saken serveras i små krus som kallas tokkuri och är uppvärmt under den kalla årstiden (9 september till den 9 mars) till drygt kroppstemperatur. Kan ser-veras kall (+8-10 grader) under sommaren ev. med en isbit t.ex. i en ask (masu) av cederträ. Ibland ligger en liten hög salt på ena kanten av asken. Man tar saltet tillsammans med den till bredden fyllda masun. Det vanligaste är emellertid att man dricker saken från små koppar (o-choko) som liknar äggkoppar. IG visade upp tokkuri, masu och o-choko.

Saken bör förvaras svalt. Är en flaska en gång öppnad bör den drickas ur på samma dag. Deltagarna fick smaka den torra saken (karakuchi). nr. 150 på Systembolaget i samband med måltiden.

Vid påfyllning 1. Håll alltid fram din kopp med högra handen och stöd koppen underifrån med den vänstra. 2. Fyll din bordsgrannes kopp men aldrig din egen kopp! 3. i Japan ser man till att sake alltid finns i koppen till dess kant 4. Man dricker vanligen ur hela koppen på en gång. Det kan således bli många koppar!

Te

Det gröna teet kommer från samma tebuske som det svarta teet. Skillnaden beror på att i Japan ångkokas bladen efter plockningen. Då förstörs ett enzym som finns i bladen, varför tebladen behåller sin gröna färg. På det viset finns också bladets vitaminer, kalium, fosfor och antioxidanter kvar. Antioxidanterna (flavenoider och katekiner) förhindrar fria syreradikaler att orsaka mutationer på DNA-celler (arvsmassan), vilket vid djurförsök ha visats förhindra hudcancer.

Grönt te heter o-cha och kan drickas till eller efter maten men vanligen avslutas måltiden med te. Ursprungligen kom teet från Kina till Japan och användes från början av zenmunkarna för att hålla sig vakna under meditationen.

Enligt legenden var det prästen Daruma, som inte kunde hålla sig vaken, varför han slet av sig ögonlocken och kastade dem på marken. De slog rot och blev tebusken. Tebladen liknar ju också ögonlockens form.

Några generella regler för grönt te.

Kokande vatten används aldrig, eftersom tebladens smak förstörs. Idealisk temperatur är +80ºC.

Proportionen te och vatten är annorlunda jämfört med svart te. Två rågade teskedar sencha-blad till 2.5 dl vatten ger två små koppar med te. Om tekoppen har ett lock placera locket upp och ner till höger om koppen. Sencha-bladen går att använda en gång till vid samma måltid, om tekannan töms på vatten.

Grönt te skall dras kortare än svart te. Max. 1 minut

Håll koppen med båda händerna med en hand under koppen! Sörpla inte!

Macha kallas ett malt, djupgrönt te som används vid teceremonier.

Uppläggning av mat

Själva uppskärningen är en konst i sig. Formen är viktig och samspelet mellan rätten och underlaget. Runda saker läggs upp på fyrkantiga fat medan kantiga rätter presenteras i runda skålar. Förhållandet mellan längd och bredd är av största betydelse liksom balansen mellan hårda och mjuka saker. Det finns inte något som heter japansk bordsservis utan varje fat eller skål kan vara olika. Japanerna föredrar udda tal. Aldrig fyra eftersom siffran shi också betyder död.

Stål och metall finns nästan aldrig på japanska bord utan material som ger en varm och behag-lig känsla i händerna som t.ex. trä, lack, bambu, keramik och porslin. Keramiken ser ofta inte färdig ut t.ex. glasyren som slumpmässigt rinner över ytan. Det är dragningen till det ofärdiga och ej perfekta, som om japanerna menar att färdiga föremål är döda och att liv bara finns där en process fortfarande pågår.

Råvarornas konsistens dvs. den fysiska känslan av att ha dem i munnen tar man också hänsyn till. Hur maten känns att tugga mellan tänderna, hur den ligger på tungan och hur den känns i svalget finns det japanska ord för.

Japansk etikett

Dagens japanska tonåringar/ungdomar har det mycket svårt att leva upp till den traditionella japanska etiketten. Men här nedan finns den etikett, som enligt den äldre generationen bör respekteras.

Artigt uppträdande är mycket viktigt. Också ett exempel på att man i Japan inte säger sig kunna något, om man inte kan det perfekt och helst är professionell.

Man visar sig överdrivet tacksam även för bagateller.

Skaka inte hand för häftigt!

Buga dig lika djupt som den andra personen gör för dig! Håll armarna rakt nedåt och låt handflatorna glida längs sidorna med du bugar dig!

Undvik för intensiv ögonkontakt!

Peka inte på personer eller föremål! Vänd i stället handflatan uppåt och visa med en gest mot den eller det du avser!

Klappa inte folk på ryggen och lägg inte handen på någons arm under samtalet!

Stå inte för nära en japan, då du talar till honom/henne!

Blinka och ryck inte på axlarna, eftersom det kan missförstås!

De flesta japaner tycker att pengar är genant. Drickspengar förekommer inte. Att ge dricks tas som en ren förolämpning. Hai betyder ja men är ett artigt uttryck för att visa att man lyssnar, även om man kanske inte alls förstår, vad du talar om.

När man kommer överens om en exakt tid och plats för ett sammanträffande brukar man ge varandra en lapp om det.

I Japan räknas mannen förmer än kvinnan. Hon blir generad om en man håller upp dörren för henne eller erbjuder henne sin sittplats. Det kan möjligen få henne att tro att hon ser sjuklig ut.

Visitkort är mycket viktiga. Man lämnar över kortet med båda händerna och bugar lätt. Ta emot visitkortet med båda händerna! Se noga på det kort du får! Be om en över-sättning om texten är på japanska!

I Japan har man inte gatunamn utan ett system baserat på distrikt och kvartersnummer.

Om du inte gillar något som din japanska värd har beställt på restaurangen, kan du bara lämna det orört och koncentrera dig på resten.

Ta av dig skorna när du kommer hem till en japan! Du får tofflor av värden.

När man besöker toaletten byter man till speciella toalett-tofflor. Glöm inte att byta igen när du lämnar toaletten!

Ibland saknar toalettdörren lås. Vill någon komma in knackar han på dörren och väntar att någon knackar inifrån.

Slå alltid in dina gåvor till värden! En japan brukar inte öppna gåvan i din närvaro. När en japan får en gåva händer det ibland att du får en liten obetydlig gengåva- ett slags kvitto på din gåva. Den riktiga gåvan får du längre fram.

Beundra inte överdrivet ett konstföremål i värdens hem. Det kan få honom att känna att han måste ge dig det i present.

Höj inte rösten när du talar!

Japaner brukar ofta hålla med den de talar med för att inte störa den trevliga samvaron. Vad de verkligen tänker är en helt annan sak.

Enligt en enkät i en japansk damtidning bad man ogifta unga män sätta upp villkor hur den blivande hustrun skulle vara. Högst på listan var följande: hustrun skulle kunna laga god mat, inte klaga och inte prata för mycket, sköta hemmet ordentligt och vara god vän med svärmor.

Referent Ingemar Giös