Årsmöte 20 februari 2010
Gefle Whiskysällskap

Styrelsen redovisade verksamhetsberättelsen och räkenskapen för det gångna året. Årsmötet tillstyrkte ansvarsfrihet.

Inträdesavgiften beslutades vara 250 kr och medlems avgiften blev 100 kr för året 2010.

Roberth Nironen omvaldes till Ordförande. Omval även av Lars Eriksson och Hans Nilvander. Ytterligare styrelsemedlemmar är Ingemar Giös och Göran Jäderholm.

Whiskyprovning efter årsmötet.


 



 



 



 



 



 




Provningsledaren Ingemar Giös (IG) började med att fråga deltagarna, vad de hade för urvalskriterier, när de skulle köpa en single malt whisky på Systembolaget.

Några svarade direkt att de ville ha en rökig eller mycket rökig whisky. Så småningom kom det emellertid fram att priset också hade en viss inverkan vid ett inköp.

IG kommenterade att de whiskysorter som skulle provas låg prismässigt mellan 299:- till 335:- per flaska. En fråga som inte var så lätt att besvara var, varför man ibland anger whiskyregionen i stället för destilleriets namn.

Till slut nämnde en deltagare att det i allmänhet tar ganska lång tid innan destilleriet får tillbaka investerat belopp för den whisky de tillverkat.

Antag att man generellt buteljerar efter kanske 12-15 år. Man förlorar ju varje år en del whisky genom att ”änglarna tar sin andel” dvs. avdunstningen. Men hur ska man kunna få tillbaka investerat kapital så fort som möjligt?

Jo, ett alternativ är att sälja whiskyn relativt ung dvs. under 10 år utan att för den skull riskera att destilleriets namn får dåligt anseende på grund av att whiskyn smakar dåligt.

Därför låter man en oberoende buteljerare marknadsföra whiskyn under ett påhittat namn eller ett områdesnamn utan att ange destilleriets namn.

Vilket destilleri som tillverkat whiskyn är hemligt och enligt kontrakt mellan destilleriet och den som marknadsför whiskyn kan det kosta oerhörda belopp om destilleriets namn på något sätt kommer till allmänheten. Dessutom kommer destilleriet aldrig i framtiden att förse den oberoende buteljeraren med fat från destilleriet ifråga om de avslöjat destilleriets namn.

Nästa fråga från IG var om någon hade hört talas om MacLeod´s Distiller’s. Någon deltagare nämnde att det är ett oberoende familjeföretag som grundades i mitten av 1930-talet.

Från början var de oberoende buteljerare, men 2003 köpte MacLeod´s destilleriet Glengoyne. Företaget har försett stora supermarkets med egna whiskymärken de senaste 40 åren. De producerar också blended whiskies, rom, gin och vodka.

IG frågade vidare om någon känner till några whiskyserier som det företaget har marknadsfört? En deltagare nämnde just den serie, som skulle provas nämligen whiskyregionerna Highland, Islands, Islay och Speyside. IG kommenterade att företaget också marknadsfört serien Hedger and Butler Vintage malts.

Som namnet anger är det en stor kedja av butiker i Storbritannien. Dun Bheagan Collection är en annan serie. Beträffande namnet Dun Bheagan berättade IG följande.

Namnet betyder litet slott trots att det är ganska stort och slottet ligger på ön Skye och har ägts av klanen MacLeod i 750 år. Om ni någon gång besöker destilleriet Talisker på ön Skye bör man absolut besöka slottet Dun Bheagan, som är byggt på en klippa omgivet av vatten.

Slottsträdgården är också berömd för sin skönhet. Eftersom IG besökt slottet berättade han vad guiden gav för information bl.a. att Sir Walter Scott besökt slottet. Scott var en mycket berömd skotsk författare som levde i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Han är författare till bl.a. medeltidsromanen Ivanhoe.

Den kanske mest berömda personen som Dun Bheagan förknippas med är Flora Macdonald. Vem var hon? Hon hjälpte Bonnie Prins Charles (BPC) att fly, eftersom BPC´s egentliga namn var Stuart.

BPC tillhörde jakobiterna, som ville att släkten Stuart skulle bli brittisk kung. BPC samlade sin här av 6000 högländare 1745 och intog ganska snart Edinburgh och marscherade sedan vidare ner mot England och kom till Derby, som ligger drygt 5 mil nv. om Birmingham.

Sedan drog sig hären tillbaka, eftersom de inte fick tillräckligt stöd av de engelska jakobiterna. Vid ett avgörande slag vid Culloden 1746 besegrades BPC´s armé av hertigen av Cumberland, som var son till regerande kungen George II.

Culloden ligger mellan Inverness och Elgin. BPC flydde sedan till en ö i yttre Hebriderna och det var Flora Macdonald, som hjälpte BPC att utklädd som en irländsk piga fly över till ön Skye. Där fick han hjälp att bo hos familjen Mackinnon, som sedan hjälpte BPC att fly till Frankrike.

Som tack gav BPC receptet på sin personliga dryck till familjen, som fortfarande är hemligt. Vad var det för dryck? Jo, whiskylikören Drumbuie. Det gaeliska namnet är an dram buidheach, som betyder drycken (hutten) som tillfredsställer.

På slottet Dun Bheagan finns en tradition sedan långt tillbaka att den som blir överhuvud i klanen skall dricka ur ett gammalt keltiskt ymnighetshorn, som innehåller cirka 2 L (en halv gallon) bordeauxvin.

Klanens nuvarande överhuvuds far, som dog i februari 2007, har rekordet att dricka ur hornet på 1 min. 57 sek.

En annan intressant historia har köksavdelningen på slottet. Under köket finns en fängelsehåla. Det finns en smal luftkanal som leder från köket ner till fängelsehålan. När det var fest på slottet kände de svältande fångarna doften från köket, vilket var ett mycket kännbart straff.

IG visade sedan en OH-bild över Skottlands olika whiskyregioner och kommenterade kortfattat vad som är utmärkande generellt för dessa olika regioners whiskies.

Varje deltagare hade fått nedanstående sida och med hjälp av den teoretiska informationen samt kommentarer från IG skulle deltagarna försöka identifiera vilka sorter som fanns i resp. glas.

De olika regionwhiskysorterna var alla lagrade 8 år utom whiskyn från Glengoyne som lagrats 10 år. Tips var att först försöka identifiera de två rökiga sorterna och sedan den sort som var mest mild.

Kommentar:
Nedanstående egenskaper har sammanställts från ett antal olika whiskyböcker, men som ni känner till har resp. whiskyförfattare inte provat samma batch som den av de olika sorterna som ni nu provar, varför man får ta nedanstående ”fakta” med en ”nypa salt”.

Highland
Färg:Gyllengul
Doft: Medelstor med viss rökighet, inslag av malt, vanilj och halm
Smak: Kraftig, torr, fruktig, rökig, inslag av vanilj, nötter, honung
Kommentar: Efter maten (avec)

Islay
Färg: Mörk bärnstensfärgad
Doft: Stor, tydlig rökig doft med inslag av fat, tjära, jod, hav, honung och ljung
Smak: Smakrik, mycket rökig, inslag av tjärpastill, vanilj, sherry, färska örter och honung. Lång eftersmak.
Kommentar: Efter maten (avec)

Speyside

Färg: Bärnstensfärgad
Doft: Fruktig, viss rökighet, inslag av nötter, choklad och vanilj
Smak: Smakrik, sherry, rökig, inslag av nötter, vanilj, choklad och apelsinskal. Lång eftersmak.
Kommentar: Efter maten (avec)

Islands
Färg: Bärnstensfärgad
Doft: Kraftig, hav, tång, tjära
Smak: Ganska rökig, jod,tång
Kommentar: Efter maten (avec)

Glengoyne

Färg: Gyllene
Doft: Sötaktigt maltig, smöraktig, ljungdoft
Smak: Mjuk, något fruktig (äpple), inslag av valnötter, ljunghonung, vanilj
Kommentar: Lämplig single malt för ”nybörjare”

Sammanfattning:

Vad blev resultatet av provningen? Procentsiffrorna anger hur många deltagare som svarat vilken sort som fanns i resp. glas.

Sort

Glas 1

Glas 2

Glas 3

Glas 4

Glas 5

Rätt svar

Speyside

0

30

15

40

15

Glas 2

Islay

100

0

0

0

0

Glas 2

Glengoyne

0

19

0

37

44

Glas 5

Highland

0

25

30

15

30

Glas 4

Islands

0

7

70

29

4

Glas 3

Svårigheten var att identifiera whiskyn från Highland och Speyside medan de två rökiga sorterna klarade de flesta av. Det var endast 8 % av deltagarna som hade alla rätt.
Det intressanta var att dessa personer var alla med i Munskänkarna och hade tydligen övat upp sina doft- och smaksinnen. Således bör man dofta och smaka mer vad gäller drycker, så att dessa sinnen övas mer!

Referent Ingemar Giös

Gefle Whiskysällskap bjöd sedan på en mycket speciell Bunnahabhain.