Det som är
speciellt inom japansk whiskyindustri är att man inte byter eller köper
fat från andra destillerier för att tillverka blended whisky. Varje
destilleri måste således själv tillverka olika single malts för sin
blended whisky. En annan strategi är att köpa in sig i destillerier i
Skottland, varför 1994 köpte Suntory de destillerier, som hörde till
Morrison-Bowmore.
Hakushu
byggdes 1973 och ligger på > 700 m.ö.h., dvs., dubbelt så högt som det
högst belägda skotska destilleriet. Destillerianläggningen är delvis
nationalpark, delvis ett destillerikomplex. Området köptes för att
skydda vattentillgången och omges av en tät subtropisk skog. Hakushu var
en gång världens största destilleri. Men! År 1989 kom en
skattereform och sedan tog Japans whiskyboom slut i början av
2000-talet, när den asiatiska finanskrisen inleddes. Produktionen var
från början i två pannhus, det östra och västra. Det innebar att det
västra pannhuset med 24 pannor lades i malpåse 2006. All produktion
överfördes därför till det östra pannhuset med 12 pannor. Sedan
1980-talet har konsumtionen av whisky i Japan minskat.
Platsen för
destilleriet valdes på grund av det mjuka källvattnet, som rinner över
granitberggrund. Man har borrat ett antal borrhål, vars vatten kommer
från en närbelägen flod. Vattnet har t.ex. mindre hårdhet (30-40 mg/L,
pH 6.9) jämfört med Yamazakidestilleriets vatten. Vattnet är också en
storsäljare på flaska med namnet ”Minami Alps Tennensui (Södra alpernas
naturliga vatten).
All malt (Optic)
köps från Skottland med fyra olika ppm halter av fenoler
(rökighetsgrader) från 0 upp till 40 ppm. Vörten förs
över från en mäsktunna till en annan för att få så klar vört som
möjligt, innan vörten förs över till de 10 jäskaren av trä
(Douglasgran), där vörten får jäsa länge (>72 hrs). Man anser att en
klar vört ger andra smaker till den destillerade spriten. Det är en
metod som inte görs i Skottland.
Japanska
kemister anser att bortåt 30 % av whiskyns smak kommer från jäsningen,
varför såväl destilleri- som bryggerijäst har stor betydelse. Man
använder rekombinanta jästtyper. Rekombinant DNA-teknologi innebär att
DNA-segment rekombineras (sätts ihop) från olika DNA-molekyler, som gör
att kromosomer kombinerar genetisk information från flera källor. Såväl
jäskaren av trä som bryggerijästen påverkar positivt
mjölksyrebakterierna (lactobacillus), vilket skapar estrar och krämighet
i spriten.
Sex par
direkteldade pannor med gas används numera, som har olika utseende.
Pannornas har således olika halsar (raka och av lanterntyp), kondens-
och avtappningsrör i olika vinklar samt huvudsakligen värmeväxlare av
tubpannetyp (shell & tube condensor). Dock förekommer på ett pannpar den
traditionella värmeväxlaren (worm och worm tub). Det innebär att
destilleriet kan producera upptill 40 olika whiskytyper. Yamazaki är
ännu flexiblare med upp till 100 olika whiskytyper. Sädeswhisky kommer
från Suntorys anläggning i kuststaden Chita, men sedan 2012 har man
också en produktion av sädeswhisky på Hakushus destilleriområde.
På grund av
platsens höga läge blir det en naturlig lågtrycksdestillering. Praktiskt
innebär det att kokpunkten reduceras. Destillatet blir då mer aromatiskt samt smaken
mildare och fruktigare, eftersom det blir svårare för oljiga komponenter
med högre kokpunkt att destilleras.
De fat som i
huvudsak (80 %) används är barrel (180 L) från Jim Beam och Jack
Daniels. Men även hogshead (230 L) samt sherry butt (480 L, oloroso)
till 15 % används. Mera ovanligt, men till 5 %, utnyttjas japansk ek,
nämligen Mizunara = vattenek (Quercus mongolica, subspec.
crispula). Men det finns inte någon lag i Japan, som anger att man skall
använda ekfat vid lagringen. Man lagrar spriten i minst tre år.
År 1983
utökades lagerhusen på destilleriområdet. Man staplar faten upptill 10
våningars höjd, men på ett säkert sätt för att faten inte skall skadas
vid en ev. jordbävning.
Generellt
för det japanska klimatet jämfört med det skotska är att det är större
skillnad mellan vinter och sommar i Japan. Klimatet är kallt och fuktigt
på vintern med milda vårar och med varma somrar. Det i sin tur påverkar
lagringen av whisky. Praktiskt innebär det att fatkaraktären är mer
markant hos japansk whisky, dvs. det ger större extraktion från faten.
Temperaturen i Hakushu varierar i snitt mellan +2 °C till +23 °C. Det
innebär en avdunstning på cirka 3 % per år. Yamazaki har variationen
+10°C till +27°C.
För
närvarande är det endast en oberoende buteljerare (The Scotch Malt
Whisky Society), som har buteljerat Hakushu. Whiskyn har på senare tid
lanserats på den japanska marknaden som en utsökt whisky att göra grogg
på (highball) genom att tillverka variationer på den 12 åriga whiskyn
och soda.
Marknadsföringen koncentreras till Japan, där 90 % av Suntorys
whisky konsumeras.
Sammanfattning:
Vid den
öppna provningen var det fem olika whiskysorter som provades.
Hakushu
12 år (43 %, 559:-, single malt)
Färg: Gyllene Doft: Gräs, något vanilj, mango Smak: Mild,
sötaktig (honung), något rökig Eftersmak: Lång, citron, något
pepprig
Kommentar: Lanserades första gången 1994
Hakushu
18 år (43,5 %, 1.185:-, single malt)
Färg: Guld Doft: Gräs, persika Smak: Mild, melon Eftersmak: Något rökig:
Kommentar: Lanserades första gången 2006. En 25 årig lanserades
2008.
Hibiki 17 år (43 %, 899:-, blended whisky)
Färg: Bärnsten Doft: Päron, banan, vanilj Smak: Mild, sötaktig
(vanilj), banan, fruktig Eftersmak: Söt, fruktig, citrus
Kommentar: Hibikiserien finns för närvarande som 12, 17, 21 och 30
år.
Innehåller ett 30-tal single malts samt sädeswhisky. Alla single
malts inkluderande sädeswhiskyn har en lagringsålder på 17 år eller
äldre.
Som smak
för Hibiki angavs Mizunara på en visad bild vid provningen. Efter
genomläsning av tillgänglig japansk whiskylitteratur på engelska måste
den informationen kommenteras. Mizunara eller vatteneken innehåller
mycket vatten och ekfaten är svåra att bränna på insidan. Den läcker
också – därav namnet - eftersom den ekarten inte innehåller tyloser, dvs. ballonglika kulor som täpper till transportkärlen i träets veddel (xylem).
Förklaringen till läckaget är följande.
Varje årsring innehåller tillväxt under våren och sommaren. Kärlen i
veddelen som bildas under våren är större än de som bildas under
sommaren och dessa kärl transporterar vatten och oorganiska lösningar
(mineralsalter) från rötter till blad och skott. Hårt trä t.ex. vit ek
(Q. alba) innehåller vanligen igenpluggade kärl, vilket innebär att vatten inte kan transporteras där. Orsaken är att kärlen fylls av
ballonglika bulor, tyloser, orsakad av splintved, som
differentieras in i kärnveden.
Japansk ek (mizunara) bildar inte tyloser i någon större
utsträckning, som täpper till kärlen, vilket leder till att ekfat av det
träslaget läcker beroende på att spriten sipprar ut i slutet av stavarna
(laggarna) i fatet och dessa fat är således inte så lämpliga för
förvaring av sprit. Används faten som first-fill fat, känner man en
gummiliknande smak i whiskyn. Om däremot faten används som second eller
third-fill fat får whiskyn en sandelträliknande arom. Om man köper
rökelsepinnar som avger sandelträdoft t.ex. i en indisk affär, så känner
man igen doften! Någon doft eller ”smak” av sandelträ resp. gummi finns
inte angiven i någon japansk whiskybok för Hibiki.
Ytterligare två whiskysorter provsmakades. Den ena var en Hakushu
Distilley Edition. Den var lätt rökig och kommer att lanseras i Sverige.
Slutligen den femte Hakushuwhiskyn, som fanns i en stor
plastflaska var mycket speciell. Alkoholhalten var 50 % och utan
åldersangivelse. Whiskyn kan
varken köpas i Japan eller Sverige. Whiskyn används som single malt i
blended whisky, varför den troligen inte kommer att lanseras som en
single malt. Enligt uppgift var ppm halten 25.
Vilken
whiskysort smakade bäst enligt deltagarna? Efter handuppräckning verkade
det bli dött lopp mellan Hibiki och den femte whiskyn.
Vid ett
antal tillfällen de senaste åren Hakushu fått guldmedaljer vid IWSC (International Wine and Spirit Competition) och ISC (International Spirit Challenge), vilket vi alla kunde förstå, när vi
provsmakat de olika whiskysorterna.
Som vanligt
efter en provning hade Daniel på Kvarnen med medhjälpare tillagat en
smaklig måltid. Det fanns då också möjlighet att ställa ytterligare
frågor till provningsledaren Minagawa.
Text:
Ingemar Giös
Foto:
Per Falck
|