En släpvagn full med möbler och mycket annat skulle ner. Dessutom skulle vi leverera Mazdan till Rölstorp. Den skulle få tjänstgöra de sista åren som arbetsfordon.
Med den ny inköpta bilen drog vi släpvagnen och Maj-Britt skulle köra efter med Mazdan.
Från Gävle var den barmark ända till Fagersta. Där skulle vi ta en mindre väg och den var isig och väldigt spårig. Den är 2 mil lång och därefter skulle vi komma till en större väg som troligen var bar.
På grund av isigheten och att det spårade höll vi låg hastighet. Mellan 40 - 50 km.
När vi hade ungefär 800 meter kvar av den isiga vägen såg jag i bakspegeln att Mazdan for fram och tillbaka och hamnade i diket.
För att kunna vända måste jag åka en bit framåt och på den "bara" vägen, vände jag och for tillbaka.
Hur hade det gått för Maj-Britt. Med tanke på hastigheten och mängden snö, förväntade jag mig inte en blodig och skadad Maj-Britt. Nä, hon stod utanför på vägen och såg så lugn.
Hennes första ord var; Vad gör vi nu?
Vi ringde en bärgare och den kom efter 20 min.
Drog upp bilen på vägen igen. Inga synliga skador.
Hon satt sig i bilen och vi for de två mil som var kvar till Rölstorp. När vi hade den sista biten kvar - från landsvägen till torpet stannade vi. Då berättade hon att varningslampan för bromssystemet lyste och att det fanns ingen bromsverkan kvar. Tydligen hade det blivit en skada.
Sista delen av vägen var oplogad. Det fanns ett spår efter en tidigare bil. Jag åkte först med släpvagnen. Nu måste man ha lite fart för att inte fastna. Bilen for hit och dit i spåret. I backspegeln såg jag att Maj-Britt kom efter. Hundra meter kom hon och då skar höger hjulen ner i diket och det blev stopp.
Jag vågade inte stanna för då skulle jag troligen fastnat. Så, jag höll farten och vid den sista backen upp till torpet blev det stopp. På vägen låg det 1 meter snö. All snö från ladans tak hade åkt ner över vägen.
Pulsade fram och startade traktorn. For runt torpet för att kunna undsätta Maj-Britt.
Maj-Britt kom gående emot mig och sa; att nu får det vara nog.
Men, hon följde med tillbaka till Mazdan. Jag kunde med hjälp av fyrhjulsdriften backa upp bilen på vägen igen. Jag tog traktorn tillbaka och Maj-Britt följde efter med Mazdan.
Därefter tog det flera timmar att med traktorn ta bort all den snö som hade kommit från taket. Daniel med familj var på väg till torpet. Strax innan de kom var jag klar och med hjälp av Daniel kunde vi nu få upp alla bilar, med och utan släpvagn.
Nu var vi förtjänta att smaka på en w-y.
