Whiskyprovning 19 maj 2006
|
Efter det att GWS ordförande Sten Adebäck hälsat HA
välkommen, började HA inledningsvis kommentera kort om sig själv. |
 |
Whiskyspot hade själv valt ut standardwhisky på 40-46 % med en
ungefärlig lagringsålder på 10 år från destillerier i Skottland, Irland
och Japan. Oberoende buteljerares whiskies deltog inte i tävlingen.
Efter 22 blindprovningar återstod 12 finalister som
bedömdes av 130 personer i december 2005. Sammanfattningsvis
konstaterades att vi i Sverige har en svaghet för rökiga sorter. De tre
som fick högst poäng i finalen var också de rökigaste, nämligen Ardbeg,
Lagavulin och Caol Ila. Av de nio främst placerade i finalen var tre
från Japan, vilket var överraskande. På grund av de för närvarande höga
priserna på japansk whisky kommer de tyvärr inte att drickas i någon
större utsträckning i Sverige.
Den enda whisky som inte provades under
kvällen var den som kom på 2:a plats, nämligen Lagavulin. Anledningen
var att Lagavulin 16 år ursprungligen inte hade producerats i
tillräcklig mängd och var svår att finna till kvällens provning. Den
ersattes med Longmorn, som kom på 7:e plats.
Provningen var öppen och under tiden som whiskyn
ifråga hälldes upp i glasen berättade HA med kraftfulla och ibland
nästan ”brutala” kommentarer om destilleriet ifråga samt sin egen
uppfattning, vad han tyckte om whiskyn. Det finns emellertid en risk om
provningsledaren kommenterar whiskyn innan deltagarna provsmakat att de
tycker liksom experten och vågar inte deklarera en annan uppfattning.
 |
Den första whiskyn som provsmakades var Mortlach 16 år. Whiskyn är från Dufftown i Speyside. |
I Dufftown finns sju destillerier och ett gammalt rim lyder:” Rom was
built on seven hills. Dufftown stands on seven stills”.
År 1890 hade man tre destillationspannor och sju år
senare sex, vilka inte är parvis ordnade utan individuella och av olika
storlek. Det är en komplicerad procedur att göra olika kombinationer av
destillatet från var och en av pannorna samt att använda två
spritlyktor. Man använder en 2.5 destillering liknande den som
förekommer vid Springbank. En destilleriarbetare som arbetat vid
Mortlach, nämligen William Grant slutade år 1886 för att i stället
starta ett eget destilleri, nämligen Glenfiddich.
Processvattnet togs tidigare från Highland John´s
Well men tas numera från källor vid Conval Hills. Kylvattnet pumpas
däremot upp från floden Dullan.
Egenskaper: sherry, torkade frukter, choklad
med en kraftfull lång eftersmak. Finns inte på Systembolaget.
Whisky nummer två som provsmakades var Longmorn 15 år. Namnet kommer troligen från Lann Morgan som
betyder St. Morgans kyrka. Enligt sägen skulle ett gammalt kapell ha
legat på den plats, där det nu finns ett lagerhus. Etiketten anger att
Longmorn betyder ”den helige mannens plats”. Destilleriet grundades 1894
och året därpå började produktionen. Destilleriet delar tomt med
systerdestilleriet Benriach, som en tid kallades Longmorn 2.
Branschkrisen i december 1898 orsakad av
Pattisonkonkursen orsakade att många destillerier försvann. Longmorn
drabbades genom att den dåvarande ägaren tvingades lämna aktierna i sitt
destilleribolag som pant till en bank. Ägaren kunde inte betala den
skuld för vilken panten stod, varför banken sålde de pantsatta aktierna,
som köptes av James R. Grant, vilken blev destilleridirektör.
Longmorn ingår bl.a. som komponent i blended
whiskyn Chivas Regal.
Egenskaper:Whiskyn innehåller 45 % alkohol.
Halvtorr, toner av nöt och gräs med lång eftersmak. Pris: 359:-
ordinarie sortimentet nr. 20415.
Den tredje whiskyn var Caol Ila 12 år. På 1980-talet producerade Lagavulin inte tillräckligt med whisky för
att lagras som single malt, vilket visade sig sedan 16 år senare, när
det blev en stor efterfrågan på den whiskyn. Man blev därför tvungen att
lansera en 12 årig Lagavulin för att få igen en del av de bundna
pengarna. Det är anledningen till att Caol Ila numera har tagit över
Lagavulins roll, som det största destilleriet på ön Islay med en
produktion på cirka 3.5 miljoner L per år.
Destilleriet, grundat år 1846, ligger på norra
Islay och namnet betyder Islaysundet. Man valde platsen, eftersom det
finns riklig tillgång på vatten. År 1863 byggde man en pir för att en
liten ångbåt skulle kunna lägga till för att transportera kol, korn och
tomma whiskyfat från Glasgow och från destilleriet transportera den
färdiga whiskyn. Båten användes inte sedan 1968 utan man använder numera
en färja.
Mellan 1972-1974 gjordes omfattande renoveringar
för omkring 1 miljon pund och man demonterade allt utom Porteuskvarnen
och lagermagasinen. Från att tidigare ha haft två destillationspannor
har man numera sex stycken pannor, vilka är kopior av de föregående.
Produktionen började igen år 1974.
Egenskaper: Färgen är ljus med söt smak
(honung) med en aning sälta mot slutet. I eftersmaken kan anas en viss
rökighet. Pris: 349:- ordinarie sortimentet nr. 377.
Den fjärde whiskyn var Yoichi 12 år från Japan. Destilleriet som byggdes 1934 av
Masataka Taketsura (MT) ligger i en liten stad (20 000 invånare) med
samma namn som destilleriet. MT skickades till Skottland av företaget
Suntory för att lära sig hur whiskytillverkningen gick till. Eftersom MT
hade andra idéer hur man skulle tillverka whisky jämfört med Suntory
startade han ett eget destilleri väster om Sapporo på ön Hokkaido.
Destilleriet ägs idag av Nikka distillery.
Den första whiskyn buteljerades 1940 och man har
igång det egna mälteriet en vecka per år. Rökigheten är 17 ppm fenoler.
Egenskaper: Whiskyn innehåller 45 % alkohol.
Fruktig, något torvig med frisk doft. Rökigheten känns först i smaken
med en antydan till pomerans. Finns inte på Systembolaget.
Whisky nummer fem var Glenfarclas 12 år.
Destilleriet ligger vid foten av berget Ben Rinnes (300 m.ö.h.) och
grundades 1836 och är en av de få destillerier, som är privatägt. Det är
6:e generationen Grant som äger destilleriet och man köpte det år 1865.
Liksom tidigare ägare föder den nuvarande ägaren upp boskap av rasen
Aberdeen Angus och har dessutom massor av får.
Maltspriten lagras i 60 % sherryfat och resterande
del i bourbonfat.
Egenskaper: Sötaktig, fyllig, torkade
frukter, syrlig frukt, vanilj och toffé. Viss sherry känns i
eftersmaken. Exportwhisky. Den 12 åriga Glenfarclas kommer att tas in
på Systembolaget.
Slutligen provsmakades Ardbeg 10 år. Namnet
betyder den lilla udden och destilleriet ligger på södra Islay. Platsen
var ursprungligen tillhåll för en smugglarliga i slutet av 1700-talet
och det var familjen McDougall, som startade den legala
whiskyhanteringen 1815. Man använde i första hand whiskyn som
topdressing i blended whisky. År 1959 köptes destilleriet av Ardbeg
Distillery Trust, som ägdes gemensamt av Hiram Walker & Sons Ltd. samt
Distillers Company Ltd. Fyra år senare fick Hiram Walker ensam kontroll
över destilleriet.
Den Ardbegwhisky som tillverkades före årsskiftet
1974/75 är av den gamla, väl rökta sorten. Sedan 1980 köps det mältade
kornet från mälteriet Port Ellen. År 1981 stängdes destilleriet och
startade igen 1989 men då endast med en 1/3 av produktionskapaciteten.
Glenmorangie plc köpte Ardbeg 1997 för drygt 7 miljoner pund och året
därpå hade man full produktion. Nuvarande ägare är Moët Hennessy.
Cirka 70 % av produktionen går till single malt och
resten till blended whisky.
Egenskaper: Mycket rökig, tångdoft, viskös
och med lång rökig eftersmak. Pris: 449:- ordinarie sortimentet nr.
513
Vid en handuppräkning bland deltagarna, vilken
whisky man ansåg smaka bäst, blev det dött lopp mellan Ardbeg och Caol
Ila.
Som vanligt serverades på restaurang Kvarnen en
välsmakande måltid efter provningen och man kunde tydligt höra att
diskussionens vågor gick höga beträffande vad man tycke om de sex
whiskies, vilka hade provsmakats.
Referent
Ingemar Giös