Ordförande Roberth Nironen hälsade alla välkomna och presenterade kvällens program.
Plötsligt kom en mycket glad tågresenär in i pyjamas och ville ha hjälp
med att hitta till sin sovhytt. Han hade problem med balansen och
berättade hur det var att resa i en sovvagn.
Efter att han gått fick
Ingemar Giös ordet för att bland annat berätta om innebörden av formeln: C2H50H.
Alla drycker har mer eller mindre en intressant historia hur drycken
ifråga kom till Sverige. Ingemar Giös (IG) berättade att det finns olika
uppgifter om, när brännvin redan fanns i Sverige.
Man tror att det var under 1300 eller 1400-talet. Från början använde
man vätskan för tillverkning av krut, men man upptäckte snart att man
kunde använda brännvin till något annat.
IG nämnde att styrkan och kvaliteten på whisky provades fram till mitten
av 1700-talet genom att svartkrut fuktades med whisky och sedan
antändes.
Om svartkrutet flammade upp var whiskyn tillräckligt alkoholstark och
därmed bevisad – proof. I USA har man fortfarande proof kvar som
alkoholstyrka.
Under 1500-talet använde man brännvin främst som läkemedel, men troligen
konsumerades brännvin av andra skäl än sjukdom.
Med ansåg att
brännvinet rensade huden, förhindrade och dämpade inflammation. Drack
man brännvinet kunde man fördriva djävulen, motverka depressioner och
magknip m.m. Det fanns således all anledning att ha en del krämpor.
År 1589 gav Johan III hovapotekare ut två recept på brännvinsmixturer.
Det ena var mot pest och det andra mot smitta. Hur bra mixturerna
fungerade vet man inte, men troligen var det många som ansågs sig ha
pest och också smitta.
Kurfurstinnan Anna av Sachsen gjorde blandningar på alkohol och bl.a.
gäddögon, skelettben och älgklövar, men dagens kryddblandningar är i
alla fall mer aptitliga.
GWS medlemmen Hans Nilvander berättade i det här sammanhanget, hur han
tillverkar blåbärssnaps.
Under 1600-talet blev det vanligt att ha brännvin på matbordet. Det var
lätt att bränna hemma och man kryddade brännvinet med olika kryddor både
under och efter destillationen t.ex. med kummin, fänkål, anis och
malört. Orsaken var att finkeloljan kändes för tydligt. Varje gård och
ort hade sin kryddning.
Sprit har egenskapen att dra ut smakämnen och oljor ur växter. Ingen
annanstans dricker man kryddat brännvin än idag som vi skandinaver och
speciellt svenskar gör.
Man började också i en del fall under 1600-talet lägga brännvinet på
fat, som mildrade bismaken en del. Självklart ansåg man att brännvinet
hade stora effekter på hälsan, varför man troligen drack ganska mycket.
Man hade speciella brännvinsskålar och man använde också sked för att få
i sig vätskan.
Eftersom det blev för vanligt att folk drack införde man i Sverige en
rusdrycksförordning 1622. 16 år senare nämligen 1638 beskattade man både
försäljning och husbehovsbränning.
1756 beslagstogs cirka 180 000 husbehovspannor och samtidigt blev det
tillfälligt ett brännvinsförbud. I fält var det förenat med livsfara att
dricka vatten, eftersom det var ofta infekterat eller förgiftat av
fienden.
Därför fick soldaterna ganska stora
ransoner med öl och brännvin. Helnykteristerna dog som flugor!
1765 står följande i Hartmanns läkarbok ”Drycken bör ej allenast tjäna
oss att stilla törsten utan ock under kroppens uppvärmande och stärkande
befrämja västkornas lopp och bibehålla oss emot kölden”
1775 förstatligades brännvinsbränningen och all husbehovsbränning samt
införsel av utländskt brännvin förbjöds. Det var under det här
århundradet, som man började med kolfiltrering.
Hjälpte det att minska drickandet? Nej! Man fortsatte att bränna hemma
och man tillät igen att bränna för husbehov. Kokböcker kom ut med
förslag på kryddning av brännvin.
1855 blev det åter staten som endast skulle få tillåtelse att tillverka
brännvin. 1869 byggdes Sveriges första varmreningsverk på Reimersholme i
Stockholm, som producerade ett finkelfritt brännvin, som kallades
Tiodubbelt renat brännvin eller senare benämnt Absolut renat brännvin.
En uppgift anger att i slutet av 1800-talet drack männen bland
arbetarbefolkningen motsvarande 100 helflaskor per år och brännvinet på
den tiden var då också mycket alkoholstarkare.
Men varifrån kommer ordet nubbe? Förutom liten spik betyder nubbe liten
sup. Man använde förr i tiden ordet dialektalt i samband med
avskedssupar och färdknäppar. Man hade olika namn på snapsarna. Helan
var ett fyllt glas medan halvan var ett halvt glas. Men alla snapsarna
därefter var fyllda glas. Det finns faktiskt namn på 18 snapsar, men det
finns inte någon person, som har möjlighet att dricka en sådan mängd
snapsar.
Namnen är:
Helan, halvan, tersen, kvarten, kvinten, rivan, septen, rafflan, rännan,
repetitionen, smuttan, smuttans unge, femton droppar, lilla Manasse,
lilla Manasses bror, kreaturens uppståndelse, den absoluta sista supen
och den bleka dödens dryck.
Men varför sjunger vi? Föregångare var den medeltida skålvisan. I t.ex.
hantverksgillen skickades en skål runt bordet, man stod upp och sjöng en
högtydlig sång medan man kollade att inte någon tog för stor klunk.
Man intar en givaktställning, höjer spetsglaset i höjd med munnen,
tittar inte in någon annans ögon utan fokuserar på drycken. Sedan
dricker man, för glaset till hjärttrakten och markerar ögonkontakt med
Vår herre för att visa att man än så länge menar allvar.
Sedan hurrar man som vid stormning av fiendens linjer och sätter ner
glaset. De äldsta personerna först och de yngsta sist.
Var damer med så intar de brännvin endast som medicin och då diskret och
med ett lidande ansiktsuttryck, gärna med luktsalt och näsduk inom
räckhåll.
IG frågade sedan deltagarna, om det var någon som inte anser det skall
vara snaps till julmaten? Beroende på frågeställningen var det ju ingen
som räckte upp handen.
Som man frågar, får man det svar man önskar! Vid en telefonundersökning
hos 1012 svenskar ansåg 61 % att det var naturligt att dricka snaps till
julmaten. Män (64 %) tyckte mer om julsnapsen än kvinnor (54 %).
I telefonenkäten tyckte dessutom 27 % att det är onaturligt med snaps
till julmaten. Hos GWS deltagarna tyckte däremot alla män och kvinnor
att snapsen tillhör julmaten!
De var ju också på en snapsprovning! I telefonenkäten tyckte 58 % att
snapsen skulle drickas iskall, 17 % föredrog rumstempererad och 25 %
ansåg att serveringstemperaturen inte spelade någon roll. Hos GWS
deltagarna var det inte någon som föredrog en iskall snaps medan
majoriteten tyckte en rumstempererad snaps smakade bäst.
Det finns en del kommentarer av mer eller mindre kända personer om
sprit. Här är några:
Ett grekiskt talesätt nämner ”Jag fruktar den som dricker vatten, för på
morgonen kommer han/hon ihåg vad vi andra sa´ kvällen innan.
Sångaren Dean Martin lär ha sagt ” Man är inte onykter om man kan ligga
på golvet utan att hålla i sig”.
Några författare har bidragit med några uttryck:
H.L. Mencken lär ha sagt ”Jag har som regel att aldrig dricka när det är
ljust ute och aldrig tacka nej till en drink efter mörkrets inbrott”
Författaren W.C. Fields har bl.a. kommenterat whisky ”Jag har alltid med
mig lite whisky om jag råkar på en orm. Jag har också med mig en orm”.
Slutligen den kända författaren William Faulkner: ”Man bör inte
missbruka sprit förrän man fyllt 50. Därefter är man en idiot om man
inte gör det".
IG ansåg sedan att han måste ta sitt ansvar för att han berättat
ovanstående, så att deltagarna inte skulle ta all information ad notam.
Därför när provningen avslutats – annars kanske inte någon ville göra
någon provning – föreslog han att deltagarna skulle ta en sida, som ger
riktlinjer för män och kvinnor hur mycket som kan betraktas som ofarligt
alternativt riskabelt för hälsan.
Rekommendationerna var skrivna av
professorn i klinisk alkohol- och narkotika-forskning Ulf Rydberg.
Vidare fanns en snapsnyckel framtagen av ABBA Seafood och ICA provkök
samt en sida med titeln Rätta nubben före, till och efter maten
sammanställd av IG.
IG nämnde sedan att han skulle berätta vad som skulle hända med
deltagarna i samband med provningen – dvs. vad som skulle hända med
alkoholen i kroppen! Fakta hade sammanställts från amerikanska
fysiologiböcker samt professor Folke Sjökvists artikel i Läkarboken.
Effekten av alkohol (etanol) påverkar människor på olika sätt och även
samma person påverkas olika vid olika tillfällen. Några exempel:
• Den mängd som dricks och under hur lång tid intaget sker
• Om föda har intagits innan alkoholdrickandet. Snabbare absorption på
fastande mage eller när drycken innehåller koldioxid (mousserande vin).
• Den sinnesstämning som personen har vid alkoholintaget
• Om personen är van att dricka alkohol
• Läkemedel och alkohol skall undvikas! Smärtstillande läkemedel som
dextro-propoxifen (Distalgesic©, Paraflex. Comp©.) och alkohol ger en
snabb negativ inverkan på andning och hjärta.
• Personens kroppsvolym.
• Om personen är trött/utarbetad
• Personens ålder
• Kön: man eller kvinna
Absorption
Upptag av etanol sker i magsäckens slemhinnor ( ≈ 20 %) men huvuddelen
äger rum i tolvfingertarmen och första delen av tunntarmen ( ≈ 80 %).
Alkoholen kommer sedan snabbt ut i blodet. Absorptionen påskyndas på
fastande mage men absorptionstiden varierar mellan olika personer och
hos samma person vid olika tidpunkter.
Metabolism
Etanolen börjar inte bara att absorberas utan också utsöndras snabbt via
andningsluft, svett och urin (3-5 %). Alkoholen bryts ner i två steg.
Först från etanol till acetaldehyd via två enzym. Acetaldehyden är en
kraftig nervirriterande förening och neurotoxin, som orsakar ”hangover”.
Det viktigaste enzymet, som står för 85 % av metaboliseringen, är
alkohol-dehydrogenas (ADH), vilket sker i levern. Men även i
tarmslemhinnan sker en viss metabolisering vid låga alkoholdoser.
Acetaldehyden bryts sedan ner till ättiksyra av enzymet
acetaldehyddehydrogenas (ALDH) . Hos en del asiater förekommer ALDH i en
defekt form i hög frekvens beroende på en mutation. Det innebär att
dessa personer ackumulerar acetaldehyd redan efter små doser av alkohol.
Personerna har således en inbyggd Antabuseffekt.
Läkemedlet Antabus (disulfiram) hämmar enzymet ALDH, som gör att
nedbrytningen av acetaldehyd reduceras, vilket ger obehagliga symtom
redan 5-10 min. efter alkoholintag. Till slut återstår emellertid bara
koldioxid och vatten. Alkoholens nedbrytning går inte att påverka och
nedbrytningen är väsentligen konstant men med en individuell variation.
Ett antidiuretiskt hormon (vasopressin) bildas i hypothalamus
(mellanhjärnans nedersta del). Härifrån regleras bl.a. vatten och salter
i urinen. Hormonet lagras i hypofysens (undre hjärnbihanget) bakre del,
som sitter på hjärnans undre sida. Alkohol hämmar insöndringen i blodet
av det hormonet, vilket leder till en kraftig urinbildning i njurarna.
Kroppen reagerar med att försöka återställa vätskebalansen. Det
förklarar varför man blir törstig speciellt dagen efter ett alltför
stort alkoholintag.
Är det någon fysiologisk skillnad mellan män och kvinnor
beträffande alkoholens nedbrytning?
Enzymet ADH i magsäcken är mer aktivt hos män jämfört med kvinnor. Män
förbränner en större del av alkoholen redan i magsäcken jämfört med
kvinnor och får således en något lägre koncentration av alkohol i
blodet.
Kvinnor med samma alkoholkonsumtion som män har en högre koncentration
av alkohol i blodet. Följande kommentar saknar referens, men kan ändå ge
en viss vägledning.
”Om en man och en kvinna med samma kroppsvikt delar
en flaska vin uppnår han cirka 0.5 promille alkohol i sitt blod medan
hon uppnår ungefär 0.8. Om kvinnan i ett sådant fall dricker 1/3 och
mannen resten av en flaska vin får de ungefär samma alkoholkoncentration
i blodet”.
Kvinnor har allmänhet mindre kroppsvolym än män, vilket gör att
alkoholen har en mindre volym att fördela sig på. En del av förklaringen
kan bero på att kvinnan har en lägre andel vatten i kroppen.
En
kvinnokropp består normalt av ≈ 50 % vatten medan en manskropp
innehåller ≈ 60 % vatten. Skillnaden beror på hormonella orsaker.
Män
har i allmänhet mer muskler än kvinnor och muskler innehåller mer vatten
än fettvävnad. Eftersom alkohol är vattenlösligt blir
alkoholkoncentrationen något högre hos kvinnan.
Kvinnor har större risk att drabbas av kroppsliga skador. Det kvinnliga
könshormonet östrogen tycks öka leverns känslighet för alkoholskada. Hög
östrogenhalt (vid ägglossning, dagarna före menstruation) gör att levern
förbränner alkohol långsammare och alkoholhalten i blodet blir högre.
Vid pennan
Ingemar Giös
|
 |
