Det är fjärde gången som Gefle Whiskysällskap arrangerar Burns Supper. 73 deltagare fanns på plats.

Att starta med en whiskydrink är inte fel. Lagomt sval, lagomt stark. Sen minglade vi lite.

Plötsligt hör vi i bakgrunden en säckpipa. Det är Mats Sjöström som pumpat upp säcken och låter tonerna flöda ut över lokalen. Det ryser i kroppen när man hör honom.

Mats spelade några traditionella sånger och det avslutades med att vi skålade för säckpipan (och säckpipe blåsaren).

Nu var det tid för förrätten, kycklingsoppan. Det är tradition att Ingemar Giös läser den skotska bordsbönen efter att alla hämtat sin soppa.

Till denna måltid så är whisky den naturliga, genom gående bordsdrycken. Ordförande Roberth Nironen menade att man ska blanda i 50% vatten i whiskyn för att det ska bli en måltidsdryck. Vet inte hur många som följde hans råd.

Efter förrätten visste vi alla att det kommer Haggis.
Denna gång var det ingen Haggis som helst. Nu var den tillverkad i Gävle. Daniel som gjort den har via Internet hämtat hem all den information som behövs för att göra den mest perfekta Haggisen. Hur lyckades han?

Han fick högsta betyg. Detta var den bästa Haggisen som vi fått hittills. Daniel fick berätta om vad den innehöll, och en del var säkert glada över att denna information kom efter maten. Som tack för en bra Haggist utbringades the chiefs toast med whisky.

Men innan dess bars Haggisen in under säckpipemusik.
Per Falck läste Address to the Haggis på en låglands dialekt på skotska. Alla förstod vad han sa. Han slipade eggen på kniven och därefter skar han upp Haggisen.

Efter varmrätten kom en kaka. Tillsammans med portvin och kaffe blev det en stor njutning.

Ingemar Giös (The Immortal Memory) berättade om Robert Burn och hur traditionen om Burns Supper uppstått.

Talet till kvinnan hölls av Richard Nightingale. Det var ett inspirerande tal som var träffande på många punkter. Gensvaret var enormt.
Tack Richard!