Efter avnjuten god fördrink inträdde vår hussäckpipsblåsare Mats
Sjöström spelande ”Scotland the Brave”. Ordförande hälsade välkommen och
pushade för nästa möte, årsmötet, där medlemmar ur styrelsen kommer att
presentera sin favoritwhisky. Även whisky-VM presenterades, Vilken chans
att vid denna tidpunkt i livet få delta i en VM-deltävling.
Mats Sjöström fortsatte pipandet med Pipers Toast på melodin: ”Over the
sea to Skye”.
Bordsbön skriven av Robert Burns 1794, ”the Selkirk Grace”, lästes av
Ingemar Giös.
Därefter inbjöds till att avnjuta Cock-a-leekie Soup tillagad i Kvarnens
eminenta kök.
Efter soppa och trevlig bordskonversation bars HAGGISEN in till
handklappning och pipospel. Per Falck föredrog ”Adress to the Haggis” på
klanderfri lågskotska.
Haggisen var verkligen fin. Enligt Daniel i köket brukade alltid soppan
ta slut förut för att folk inte var riktigt säkra på att haggisen var
ätbar. Detta har numera svängt till att mycket soppa blir kvar medan
haggisen i allmänhet tar slut. Gott betyg till köket, eller?
Efter lång tid av haggisfrossande spelade Roberth Nironens orkester upp
till sång. ”Min älskling du är som en ros”. Texten skrevs ursprungligen
av Robert Burns och modifierades sedermera av Evert Taube till att bli
en svensk hit. Församlingen sjöng trevande men unisont. (För lite
whisky?).
För mätta magar proklamerar ordförande: ”Typsy Laird and Port” dvs
skotsk dessertkaka med portvin. Kaffe serverades även. C:a 10 personer
var här för första gången. Totalt var vi 64 deltagare varav 23 gäster.
Till kaffe, port och kaka berättar Ingemar Giös först om sin kilt med
ett tartanmönster tillhörande ”42:nd Royal Highland Regiment”.
Detta mönster kan endast köpas av regementskamrater, i Skottland, men i
Stockholm säljs det till vem som helst. T. ex. Ingemar. Denne fortsätter
att berätta om poeten Robert Burns (1759-1796). Måttlig i drickande,
svår på fruntimmer och ganska sympatisk trots allt.
Arbetade en tid som uppbördsman med uppgift att besöka
whiskydestillerier. Han var alltid beväpnad. Tufft jobb. Fick emellertid
sparken från jobbet för att han visade sympati för franska revolutionen.
Hans poesi är översatt till 25 olika språk.
Ingemar avslutade med att citera Fröding. VARFÖR VARA ETT FÖREDÖME I
AVHÅLLSAMHET NÄR MAN KAN VARA ETT FÖREDÖME I NJUTNING?
Nu bjöds sällskapet en möjlighet att sjunga ”Min älskling….” ånyo. Och
se nu lät det avsevärt bättre. Inlevelse och patos till allas
belåtenhet. Som final sjungs alltid ”Auld Lang Syne”. Så även denna gång
av en mätt och otörstig skara.
Väl mött nästa gång!
Lars Wärn
 |
 |