Nu fick Gefle
Whiskysällskap sitta med i juryn i fjärde upplagan av Maltwhisky - VM.
En av de 21 deltävlingarna genomfördes i Gävle, under ledning av Henrik
Aflodal.
De sorter som deltog var;
- The Glenrothes, Destillerad 2001 o buteljerad 2013
- Tamdhu, 10
- GlenDronach, Revival, 15
- Kavalan, Port Cask finish
- Highland Park 15
- Yellow Spot, Single Pot Still 12 Irish
Deltagarna valde att Kavalan och Glendronach går vidare.
Här under följer Henrik Aflodal`s artikel om provningen.
 |
- 126 maltwhskies från 110
destillerier möts i en World Cup. 21 deltävlingar genomförs på olika
platser i Sverige. De två bästa i varje deltävling går vidare till
fyra semifinaler. Slutlig "Grande Finale" går av stapeln i
Stockholm.
- Juryn består av "vanliga"
whiskykonsumenter som provar whiskyn "kvartsblint". Deltagarna vet
nämligen vilka destillerier som väntar, men inte i vilken ordning
whiskyn kommer ut eller vilka tappningar det handlar om. Ordförande
i varje jurygrupp är Whiskyspots chefredaktör Henrik Aflodal.
- Tävlingswhiskyn väljs ut av
Whiskyspot. Det ska vara en normal whisky som är representativ för
destilleriet. Max 48% och max 16 år. Nästan alla destillerier i
Skottland är representerade. Några enstaka ges inte ut som
singelmalt varför de utgår. Destillerier som kokar olika maltstilar
i samma anläggning kan delta med flera whiskies. Allt fler
whiskymakare gör nämligen en riktig rökig version utöver sin vanliga
orökta huvudwhisky.
- Förutom etablerade
maltwhiskynationer som Skottland, Irland och Japan deltar även
maltmakare från Nya Världen.
 |
Henrik Aflodal´s artikel om
provningen;
Glendronach sherry-mästare, taiwanes skräller
MALTWHISKY-VM Sherrywhisky stod på menyn. Och den mesta sherrytappningen av alla vann.
Glendronach ser sig själv som Skottlands främsta oloroso-whisky.
The Macallan kom redan 1980
med sin 10-åriga oloroso-extrem men abdikerade när Fine Oak-linjen med
vanlig ek involverad
introducerades 2004.
”Dronach” spetsade istället till sin sherry-image då nye ägaren Benriach
2008 höjde styrkan till 46%.
Det tog ett tag innan 15-åriga Revival hittade formen, Billy Walkers
premiärbatch led av snedtändande
skogig ek. Snart rätades frågetecknen ut. Årets version är en läcker
sherry-pava med personligt tilltal,
inte avancerad kanske men det händer grejor.
Tungfotad massiv sherry-snok. Oloroso-kärna a la körsbär,
svartvinbärssyra stinger, i kanten
mullrande ek. Inget märkvärdigt utan plain oloroso. Munnen är lika
straightforward men blir mer
spännande med en droppe vatten. Sherry-frukten lättar och saftar på,
halvvägs fin syra som
motverkar fetman, mot slutet ett crescendo av ekkrydda och frukt, i
refrängen till och med fenoler.
Upplyftande god när eken tar upp matchen med all sherry. En exceptionell
whisky vattnad som lätt
övertrumfade fältets övriga sherry-whiskies.
På spelplanen fanns sherry-fantaster som Glenrothes med en fin
spansk serenad från 2001.
Sötsimmig sherrynos och belevad sherrymun där mineraler lyfter mot
slutet och klingar ut över
dextrosol. Vatten väcker vilddjuret, stramare käft med värmestegring och
mer ek i refrängen.
Elakt och spännande men inte lika mäktigt (och gott) som hos Revival.
Heatets tredje sherrypava var Tamdhu som med nye ägaren Ian
Macleod bakom sig kom
med en 10-åring i maj 2013. Föregångaren var ’unaged’ och en positiv
enkel ungwhisky med
ren maltmun plus gräsighet som så småningom omfamnades av sherry och
vaniljkola. 10-åringen
är en märkvärdigt ren whisky, schimärt banal. Ren sherrymun, neutralt
sötaktig liksom, whiskyn
räddas av smygande ekbeska in i lång god eftersmak, florsocker centralt
med vinnande seg ek,
halvtorr air av fenoler. Fascinerande, samtidigt torr och söt och besk.
Inte ofta man träffar på
en så svartvit maltwhisky. Men mot 46%-iga Glendronach hade ingen av
destillaten någon chans.
När Malt-VM
handlar om sherry brukar juryn sällan vika från oloroso-linjen. Den här
gången blev
det annorlunda. Portvin och Malaga-vin skördade triumfer. Irländska Yellow Spot som är en
pot still-whiskey charmade många. Whiskeyn görs på en blandning av
mältat och omältat korn,
en sorts maltwhisky alltså. 12-åriga bourbon-, sherry- och malaga-fat
väljs ut och blandas.
Det blir åka av i munnen med lite vatten: sherry-bombastisk ingress,
flercylindrig när syrlig
frukt fyller på, ökad sötma gör käften fylligare, härlig kryddpushig
exit, fetlagt ekvaggande.
Men till en andraplats räckte det inte.
Taiwanesiska Kavalan stod för VM:s största skräll (i paritet med
indiska Amrut). Destillatet
vågar bara vistas några år i ekfat, årligen dunstar 15% bort! Här
flyttas bourbonfatslagrad
sprit till portvinsfat av ruby-, tawny- och vintage-typ. Kavalans
sprudlande estrighet ihop
med portvinet skapar underligheter. Plommonchutney är temat i näsan med
dijonvibbar.
Den mest komplexa nosen i startfältet. Famlande sockerdrickstart i
munnen med härlig
plommonkompott där en plommonskalsaccent sticker ut, men framförallt
läskande. Portfaten
tillför krydda också som värmer skönt i en överraskande torr
starkvinsaktig eftersmak.
Mer återhållen än ’plain’ KV. Smålyxig avvikelse från den poppigt
citrusestriga taiwanesen
och den mest kompletta whiskyn den här kvällen. Asiater gillar
dramatiska storslagna
smakscenerier, så mycket estrar som möjligt är mottot för såväl japansk
som indisk maltwhisky.
Bägge länderna har dock problem med sina aromer, det stockar till sig
liksom. Kavalan klarar
balansen bättre, här funkar doften lika bra som resten.
Hur det gick för HIghland Park? Dikeskörning tyvärr. Något har
hänt i smakprofilen, allt
oftare smakar Orkney-malten rök, vilket ju är välkommet. Var femte näve
malt är visserligen
hårdrökt men resten orökt så det blir bara några ynka ppm fenoler kvar i
råwhiskyn.
På senare tid väljer blender-teamet att highlighta torvröken alltmer.
15-åringen doftar
gammelestrar, trevligt och inbjudande. Men gommen är röksvängd, rik
sherry kämpar
emot men sväljs av en lång oljig rökig eftersmak. Att konfronteras med
en sådan här
”skitig” whisky i en blindprovning av sötsmaskig sherry-virre är
svårhanterligt.
HP kom oförtjänt sist. Den är riktigt bra men inte i klass med ettan och
tvåan så visst
hade juryn rätt!
Henrik Aflodal |
